Filmdelta.se

Jag trodde att jag skulle få uppleva mycket mer mys i den här filmen. Faktum är att den känns ganska torftig och J-Lo är helt ointressant i den. Sarandon får alldeles för lite utrymme och Gere känns träig. Trots det så är de sista 20 minuterna riktigt härliga och som den vekling jag är fick jag naturligtvis lite fukt i ögonvrån.

Lite småmysig film i härlig dansskolemiljö med underbara individporträtt. Birollerna står nästan mer ut än huvudrollen - Richard Gere - och får en ofta att le. Den underbara Susan Sarandons roll är ganska liten men ändå gör hon en oerhört trovärdig "jäktad hustru roll" men ändå känslosam. Jag har sett Richard Gere bättre och i mer lämpliga roller.......

Trivsam och charmig bagatell om dansens förmåga att leda in människor på rätt spår igen. Jag har faktiskt sett den japanska originalversionen av filmen, Får jag lov?, och naturligtvis är denna remake mer amerikansk på alla sätt och vis, vad man nu än tycker om det. Trots att filmen brister lite i trovärdighet ibland, är den ändå snuskigt effektiv på att mjuka upp skrattmusklerna och småvärma själen. Den där härliga glimten tycks aldrig försvinna ur Richard Geres ögon och med Sarandon och Lopez som motspelerskor verkar han dessutom trivas lite extra. Att filmen är så lätt att följa att även hemmakvarterets dagisklass är med i varje sväng, är både positivt och negativt. Det är inte bara filmen som är förutsägbar, utan även många människors filmsmak och det utnyttjar filmproducenterna i Hollywood så kassorna klirrar. En konventionell solskenshistoria som denna går ju nästan alltid hem, mer eller mindre, hos publiken, så det är bara att tuta och köra. Efter Shall we dance? blir man ju också mystiskt sugen på att dansa, så jag tar mig gärna en glad svängom samtidigt som jag konstaterar att denna romantiska dramakomedi faktiskt är helt godkänd.

Remake av gammal japansk film.
Mycket charmig historia om en man som börjar ta danslektioner och finner en vän i vackra danslärarinnan.