Kuriosa
FÖRLAGA:
Baserad på verkliga händelser som utspelade sig mellan november 1966 och december 1967 i Point Pleasant, West Virginia.
INTRESSERAD:
regissören Carl Franklin.
CITAT:
- Jag ville inte göra någon monsterfilm. Jag ville inte heller skapa science fiction, inte ens en film om övernaturliga väsen. Jag skulle vilja beskriva den som ett psykologiskt mysterium med naturliga fast surrealistiska övertoner, säger Mark Pellington, regissör.
FAKTA:
Vad var egentligen Mothman? Somliga försökte dra paralleller mellan andra kända poltergeistfenomen och Mothman, en del kunde rapportera "men-in-black"-iakttagelser, medan andra försökte se Mothman som en utomjording. Någon drog slutsatser om de kemikalier som sedan årtionden fanns i markerna runt området TNT. På något sätt kunde ha bidragit till att skapa ett slags missfoster av de överlevande fågelarter som funnits sedan reservatets dagar. Andra hänvisade till hövdingen Cornstalks Förbannelse. De trodde att den 200 år gamla förbannelse, som denne hövding av Shawnee-stammen en gång uttalat över de vita blekansiktena, frambesvärjt en bevingad fasa bringande individ för att tillslut och en gång för alla betvinga vitskinnen. Mothman kanske var en materialisation av Shawnee-indianernas slutliga hämnd. Inte helt överraskande fnös vetenskapen åt samtliga dessa teorier. För att hålla sig mer till det trovärdiga ville de föreslå att Point Pleasantinvånarna sett en jättelik häger, dessa stora, grå fåglar som har en röd fläck uppe på sina huvuden och kan nå en vingbredd av två och en halv meter. Speciellt stora exemplar av dessa fåglar, skulle, vederbörligen överdrivna, kunna uppnå de dimensioner som Mothman påstås ha haft. Någon hävdade att Mothman troligen var en ovanligt stor uggla. Motståndarna däremot menade att det skulle ha behövts en osannolik panik för att få en relativt vanlig fågel till ett så hotfullt fågelväsen, särskilt som den siktats inte bara i nattmörkret utan också under dagtid. Och detta bortsett från att osedvanligt och orimligt många människor i så fall skulle ha gripits av samma slags panik, samtidigt. Allt detta redogör John A Keel för i sin bok Operation: Trojan Horse. Än i dag påstår sig människor se denna gestalt strax före landsomfattande katastrofer: före jordbävningen i Mexico 1985, före kärnkraftskatastrofen i Tjernobyl 1986.