Filmdelta.se

Den främsta anledningen varför jag verkligen tycker om den här filmen är tveklöst för att jag älskar de båda huvudrollsinnehavarna. Både Gibson och Hunt är i sitt esse. Det är en riktig lycklighetsfilm och den är totalt förutsägbar. Slutet saknar dock något vilket göra att den inte når toppbetyg, men oj vad jag skrattar åt Mel Gibson.

Att se Mel Gibson vaxa benen, använda strumpbyxor, dans och mima till Frank Sinatra, är en höjdare. Jag skrattade mycket ,gott och länge ett flertal gånger. Se den!!

Jag är mer för action och komedier än kärlekskomedier. Hur som haver så gillade jag den verkligen, mest för att Mel Gibson är en sån lysande skådespelare, som har så många sidor. han bjuder verkligen på sig själv och man garvar friskt när han gör bort sig. Den är väl tänkt att se i mysigt sällskap och det passar den sig verkligen för.

Lättsam komedi med goda skådespelare. OK tidsfördriv, men inte mycket mer.

Idén med att Mel Gibsons rollfigur kan läsa kvinnors tankar är rätt rolig, men jag tycker det slarvas bort lite tyvärr och blir rätt platt istället. Jag tycker också det är lite väl generaliserat vad kvinnor har på hjärtat. De flesta verka tänka på samma saker. Tror skaparna märkt detta och därför placerat in en motpol i form av hjälpredan med självmordstankar, vars existens ingen på kontoret ens märker. Sen är det också bara pinsamt när dottern och hennes pojkvän kommer på Gibson iklädd BH, strumpbyxor och nagellack, inte roligt direkt. Ingenting blir som man tänkt sig riktigt. Det känns som något riktigt kul kan vara på gång hela tiden, men det lyfter aldrig. Dessutom känns den för lång och jag vrider mig ganska kraftigt mot slutet. Dock gillar jag Helen Hunt och hon är nästan den enda behållningen i filmen. Hur Gibson sedan blir av med sin märkliga gåva känns nästan löjligt. Likaså känner jag för de moraliska pekpinnarna man känner av mot slutet. Jag tänker inte se den här filmen igen.