Filmdelta.se

Stark film som visar att knark förr eller senare leder till botten av soptunnan. Filmen saknar djup och berör inte mig trots det allvarliga ämnet och trots att framför allt Burstyn är ruskigt bra.

Underbar, medryckande, skrämmande. Detta måste vara en av de bästa filmer som gjorts om droger. Och den är extremt tragisk. Rollistan är knappast imponerande, Jared Leto (Urban Legends) är ingen skådespelare som jag håller högt, men han presterar tämligen väl, Jennifer Connelly (A Beautiful mind) gör som alltid en förtjusande tolkning, tyvärr måste jag säga för hennes roll är verkligen en av de mest miserabla jag har sett. Vad som är roligt att se är Marlon Wayans (Ghettoblaster, Scary movie) som gör en extremt bra rolltolkning med tanke på att han normalt är en flamsig parodi skådespelare. Den som verkligen lyfter filmen är Ellen Burstyn, som är värd en Oscar för sin roll som den TV-besatta modern som gör allt för att gå ner så att hon ska kunna se bra ut på tv. Darren Aronofsky står för regin, och jag har faktiskt aldrig hört talas om honom innan. Dock har han gjort den mycket annorlunda filmen "Pi" som har fått bra kritik. I övrigt så är det Clint Mansell som gör soundtracket till filmen, han gjorde även ljudet till Pi, hans stil är verkligen annorlunda. Överlag är Requiem For A Dream en av de mest tragiska berättelser jag har sett, och den är så extremt välgjord och genomtänkt att när man stänger av eftertexterna så ligger den kvar och gror i huvudet. Jag skulle vilja ge den här filmen en 5:a, men skådespeleriet håller inte riktigt från Jared Leto's sida så det blir tyvärr bara en 4:a.

Ellen Burstyn är såååååååå bra i denna starka film som behandlar knark både i ungdomen och ålderdomen. Bild och klipptekniken känns nyskapande och gör filmen än mer hemsk.

I den här mörka filmen om två olika generationers knarkmissbruk visar Ellen Burstyn verkligen vilken stor skådespelare hon är.Men absolut en eloge även till den övriga rollbesättningen. Filmen visar realistiskt att det inte alltid bara är på traditionella vägar man hamnar i missbruksmissär. En film som gav minst sagt en obehaglig eftersmak.

Man får parallellt följa en mor och hennes son som samtidgt dras längre och längre in i drogfördärvet. En väldigt ovanlig filmning, vilket förstärkte tittarens olustkänslor. En film som inte lämnar någon oberörd.

En mycket stark film - fantastisk prestation ifrån Ellen Burstyn. Jag blev rörd, gripen och skrämd av den råa och oförskönade sanningen som annars så sällan skildras i amerikanska filmer. Borde avskräcka de flesta till att ens tänka tanken på att prova droger.

Sanslös LSD-tripp till film med en briljant Ellen Burstyn som TV-fixerad mamma till en drogande tonårskille. Så visuellt innovativ att det tar ett par tittningar för att registrera all dimensioner. Men blir också, tyvärr, lite tröttsam i sin repetitivitet.
Extramaterial: Rikligt med extras. Bortklippta scener som är mer kortare varianter på redan existerande än egna. En intervju där Ellen Burstyn samtalar med egensinnige författaren Hubert Selby. En dokumentär med rikligt med videomaterial från inspelningen.
Kommentarspår: Nej, Darren Aronofsky in person är inte så speedad som man kan tro efter att ha sett filmen. Tvärtom ber han nästan om ursäkt för att han flera gånger inte hinner berätta ikapp i scenerna. Men när han väl struntar i att försöka bjuder han på en intelligent analys av skillnaderna mellan boken, en detaljerad dissekering av de visuella greppen och insiktsfulla historier om den briljanta Ellen Burstyns metodskådespeleri. Roligast: när Aronofsky berättar hur han skickade iväg en rollbesättare kl tre på natten för att hitta riktiga knarkare som statister till en scen. Det kunde ha slutat riktigt illa när en av dem visade sig bära en machete...

Detta är utan tvekan en fantastiskt bra film. Den är extremt snyggt film, har flera mycket starka prestationer av skådespelerna, med Ellen Burstyn i rollen som den ensamma mamman Sara Goldfarb som hungrar efter uppmärksamhet över allt annat i toppen, och är emellanåt briljant i sin alltigenom nattsvarta syn på hur drogerna påverkar livet. Man kan tro att det är överdrivet, men det är ju verkligen sanningen om visas - det är så här det går om man använder droger. Kärlek krossas, relationer slits itu och allt positivt i livet bleknar jämfört med missbrukarens sug efter droger. Man känner redan i början, när allt fortfarande är bra, att något är fel, det är en viss obehaglig stämning över det hela (mycket tack vare det grymt brasoundtracket). Men det uppstår ett problem när det sedan börjar gå dåligt - det händer helt enkelt för mycket på en gång för att man ska kunna ta in allt som man gör i början av filmen. Sammanfattningsvis är detta dock en riktigt hemsk och uppskakande upplevelse, som jag verkligen rekommenderar alla att se.

Visuellt utmanande och handlingsmässigt tung och svår dramafilm om fyra personer och deras ökande drogberoende. Är i högsta grad ett väldigt avskräckande exempel på missbruk som verkligen inte går obemärkt förbi. Ellen Burstyn lämnar minnesvärda spår efter sig i filmhistorien, synd bara att Julia Roberts starka prestation i Erin Brockovich kom samma år och belönades med Oscarn istället. I Requiem for a dream finns mycket att smälta i efterhand och det djupa allvaret som förmedlas genom de fyra livsödena minns man länge. Det finns dock mycket som kan upplevas som stötande så man kan ju hissa en liten varningsflagga för känsliga tittare. Helt klart en av de bästa filmerna i sin genre, gripande men samtidigt skrämmande. Om man inte sett den ännu kommer man nog göra det förr eller senare i alla fall, här finns nämligen klassikerpotential.