Filmdelta.se

Bara för att Osment är en exeptionellt duktig ung skådespelare betyder det inte att han klarar att bära en film ensam. Det känns som att det är det man försökt med här. Visst är vissa effekter otroligt häftiga också, men någon särskilt bra film tycker jag verkligen inte att det är.

Man kan undra om Spielberg hade en traumatisk uppväxt och blev lämnad ensam av sin mor. Eller är han så förutseende att detta är ett problem vi har i nutid. Liksom E.T. blir huvudpersonen jagad i mörker, utlämnad av någon som finns i hans närhet. Dessa tankar föddes av filmen. Filmen är lång och seg, visst bra foto, effekter och skådespelare men jag känner mig aldrig riktigt delaktig. Men jag tror att den kommer att bli älskad och hyllad av många.

2 tim och 20 min lång är en timme för mycket. Även om denna filmsort inte tilltalar mig måste man ju beundra Haley Joel Osment som ung skådespelare och alla Spielbergs effekter, som inte går av för hackor.

Gossen Osment gör absolut en mycket bra roll i detta sicence fiction drama med många paralleller - inte bara titelmässigt - med I.T Bra filmat med många spännande effekter, så klart, det är ju en Spielberg-film. Men ack en så lång och utdragen historia det blev, hälften kunde ha räckt gott och väl. Slutscenerna var jag ändå glad att jag höll mig kvar till för de var väl värda att vänta på.

Alldeles för lång och seg film. Bra efftekter och strålande skådespel av Haley Joel Osment, men för mig räckte inte detta.

Högteknologiskt extraordinär - Steven Spielberg har lyckats än en gång och detta med råge. Haley Joel Osment är en helt fantastiskt stor liten skådespelare. Storyn håller. Ändock saknade jag något - filmen genomsyrades av en tomhet och själslöshet - kanske var det filmens budskap men jag kände att det skulle ha behövts finnas något ljus - något positivt.

På pappret är det en spännande hybrid. Kubricks hjärna och Spielbergs hjärta. Men istället har A.I blivit ett minsta sagt schizofrent science fiction-drama där två viljor drar åt olika håll istället för att förenas. Ibland blir det spännande och storslaget, men ibland...tja, tråkigt. Ungefär som att släppa in Einstein i en leksaksbutik.
Extramaterial:
Dokumentärer: inget snålande med bakom-materialet här: över 100 minuter på två discar kring det mesta av denna gigantiska produktion: Industrial Light & Magics special effecter, Stan Winstom om roboteffekterna, musiken och fotot och en karaktär-för-karaktär genomgång med Haley Joel Osment, Jude Law och de andra om hur de skapade sina figurer. Spielberg delar också med sig ofta och gärna av sin upplevelse att filma A.I. Det enda som saknas är en detaljerad genomgång av manusprocenssen. Det hade varit intressant att veta mer om hur Spielberg gick till väga när han bearbetade Kubricks originalmanus.

En frustrerande söt science fiction-saga som baserat på ett Stanley Kubrick-manus lyckas kombinera intelligens med Steven Spielbergs stora, varma hjärta. Det utspelar sig i en framtid där robotar utvecklats så till den grad att de kan känna kärlek och det är ett sådant robotbarn den kusligt begåvade Haley Joel Osment gestaltar. Han får det dock svårt i en riktig familj och börjar drivas av en önskar att likt sagodockan Pinocchio bli en riktig pojke. Att det både finns logik- och handlingsluckor stör mig egentligen inte ett dugg och jag förstår inte alls alla klagomål angående längd och sinande intresse för jag tycker mig ständigt finna den där lilla smulan filmmagi som kan lyfta det mesta. Bitvis blir det dock för mycket flum, men berättelsen har mycket skönhet i flera aspekter så det gör ingenting. Slå mig om ni tycker jag är galen, men jag älskar det här. Och ge mig den där urgulliga, vandrande teddybjörnen!