Filmdelta.se

Någonting jag inte tycker att man kan klaga på är effekterna... WOW! och vilket ljud sen... Naturligtvis ska ju de här filmerna ses på storduk för det är ju så de gör sig bäst. Som utlovat så är Klonerna anfaller mörkare och något hårdare än Det mörka hotet och det är bara positivt tycker jag eftersom den förra filmen nästan var på barnfilmsnivå. Jag är nyfrälst och ser nu fram emot Episod III.

Mycket bra och skönt att få förklaringar på en del frågor som jag hade på de tidigare filmerna. Gav mig lusten att se om alla de andra igen.

Filmen som alla väntade på, likaså jag. Tyvärr blev jag besviken. Jag kan inte förstå hur Hayden Christensen kunde få rollen som Anakin. Han passar inte alls, och den glada Anakin som var med i första filmen har blivit en totalt bitter tonåring. Visserligen har det gått 10 år men det känns inte trovärdigt, sen går han runt och försöker se svår ut genom resten av filmen. Resten av skådespelarna är bra om inte lysande, det känns som om Christensens ruttna skådespelartalanger smittar av sig på de andra skådespelarna. Tyvärr känns inte storyn helt fräsch heller. Hoppas verkligen på att episod 3 blir något att bita i för denna film gjorde mig verkligen sorgsen.

För fansen av Lucas mytologi bjuder den nya delen i sagan säkert på svaren på många frågor. För oss andra är det en genomgående rätt livlös historia. Romantiken är av minst sagt fyrkantig karaktär, den politiska allegorin osubtil och actionscenerna överlastade med digitala effekter av varierande kvalitet. Men visst bjuder den på en del matinée-härliga jakter som kommer till sin rätt på DVD. Och sluter som lovar en mörkare sista del är tungt. DVD Extramaterial: Känns lite mer ihoprafsat och rutinmässigt än på The Phantom Menace. From puppets to pixels: nästan entimmes-lång, men väldigt ostrukturerad dokumentär där George sitter framför datorer och tittar på datanimerade figurer. Inte så himlastormande kul.
The previsualization of Episode II är en mer traditionell dokumentär. Tre kortare avhandlar specifika områden - handling, kärlek, action - men i rena PR-tempot. De enda riktiga godbitarna hittar du i de web documentaries om allt ifrån kamera-teknik och rymdskepp-design till hur det är att spela in i öken. Bortklippta scener: åtta stycken med introduktion, där vi bland annat får se Padmes hem. Och kommentarer med en ambitiös samling bisittare till George Lucas som är mer intresserad av att analysera Yoda och andra digitala figurer än att omnämna skådespelarna. Förutom lite information om vad som väntar i den sjätte och sista filmen blir kommentarspåret snabbt monotont.

Precis som sin föregångare, "Det mörka hotet", är detta en ganska själlös och oinspirerad historia, som egentligen inte borde ha gorts överhuvudtaget. Inledningens snabba tempo är dock ganska lovande, och kemin mellan Ewan McGregor och Hayden Christensen som ironisk läromästare och lite väl självsäker elev funkar fint. Men ganska snabbt försvinner farten och filmen kommer in i ett segt parti som kunde avklarats mycket snabbare, där lågvattenmärket utan tvekan är Anakins och Padmés klichéfyllt undertryckta kärleksrelation. Filmen lyfter dock senare igen, i stort sett helt tack vare den alltid lika onde och roande Christopher Lee, så man går åtminstone inte ifrån biografen med en sur eftersmak i munnen. Skådespelarprestationerna är kraftigt varierande i denna filmen, både Hayden Christensen och Natalie Portman är bleka och kemin mellan dem svag. Men Ewan McGregor är underhållande i rollen som Obi-Wan Kenobi, och Christopher Lee agerar ju som sagt i en klass för sig. Det största övergripande problemet med de två nya filmerna är Lucas totala fokusering på Jediordern, han tycks tro att desto mer han visar av dem desto tuffare blir de. Så funkar det naturligtvis inte, en stor del av det som gjorde Jedibegreppet till kult i de tidiga filmerna är den mystik som omger dem. Som helhet är detta ännu en svag uppföljare, och för lång, även om den är ett litet snäpp starkare än den förra.

Episod två i herr Lucas rymdsaga är långt ifrån dålig, men den lämnar mycket kvar att önska. Berättelsen är ju inte tråkig, men den känns en aning färglös och synnerligen färdigutstakad. Det blir också lite för hoppigt den här gången med Obi-Wan Kenobi på ett ställe, Anakin och Padmé på ett annat och övriga på ytterligare andra platser, grubblande över framtiden. Det är dessutom en mörkare stämning och lite mer allvar nu än i föregångaren, men att man ändå även lyckats pressa ner både romantik och humor resulterar i en lite svårsmält och ganska smaklös mix. Skådespeleriet fortsätter att vara ganska styltigt, dock har McGregor och Portman skärpt sig, samtidigt som nykomlingen Christensen famlar i blindo. När man ser Klonerna anfaller för första gången blir man nog överväldigad, men tyvärr håller den inte inte lika bra i längden som Det mörka hotet. Handlingen är för tunn och trots att specialeffekterna är väldigt snygga så tar de tyvärr alldeles för mycket plats. Här får Lucas bakläxa till episod tre.

Något bättre än del I. Gillar rollbesättning. MC Gregor är fantastisk som en ung Obi-Wan Kenobi. Gillar också den asiatiska mystiken som är insprängd i Star Wars sagan...betyg 3.3