Filmdelta.se

Ja, den här historien är ju så dum så klockorna stannar, men det hindrar mig inte från att skratta en del åt dumheterna. Kan man bli lite road så ska man väl vara tacksam...?

Rob Schneider lyckas inte få mig att skratta så många gånger, visst det finns vissa poänger. Men den blir lite för otroligt och barnsligt, synd för det här brukar var min typ av humor.

En typisk fånig amerikansk familjekomedi. Mycket plumpa skämt som går hem. Inget speciellt egentligen men duglig underhållning

Nä, den här går inte hem hos mig, tyvärr. Något gutturalt läte lär väl ha undsluppits mig någon gång men inte var det skratt.

Det här är just en sådan typ av komedi som jag bara inte klarar av. Pinsamt fånig och lyckades bara få mig att bitvis småle åt skämtandet om den s.k. "bakåtvända rasismen".

Alldeles för barnslig film för mig. Jag fann den inte det minsta rolig. Tur att den inte var så lång.

Litet smårolig faktiskt. Även om den var på gränsen till nördig så upptäckte jag att jag faktiskt satt och småflinade filmen igenom.

Idén till den här filmen är verkligen fånig och det blir aldrig heller något mer än bara fånigt. Rob Schneider överlever en bilkrasch, som hade tagit kål på ett stenlass, och får sedan diverse djurorgan intransplanterade av en märklig vetenskapsman. Efter detta blir han väldigt djurlik. Någon humor är det knappast tal om ens, filmen verkar bara vara en billig ursäkt att visa kiss- och bajsskämt och en hel del annat snusk som i alla fall jag hade klarat mig utan. Funderade på att ta en tupplur istället när hans djuriska instinkter började ta över, men ändrade mig, då filmen ändå ger en viss insikt i hur det är att vara ett djur, inte för att man gjort det seriöst, men ändå.