Filmdelta.se

Framför allt tycker jag nog att filmen hade en lite väl lång startsträcka innan den blev riktigt intressant. Mycket moralkaka är det över den. Man ska sköta om sig så att det går väl i livet, man ska aldrig förlora hoppet om sina barn etc. Gott syfte, men jag är inte så berörd som jag borde bli. Kirsten Dunst tycker jag dock fortfarande är riktigt bra.

Kirsten Dunst visar sig besitta väldigt goda skådespelartalanger, här gör hon en helt suverän rolltolkning av en problemfylld tonåring. Konceptet när det gäller att skildra problemfyllda tonåringar brukar vara att killen är den stökiga och tjejen den som studerar och sköter sig. Här har man gjort tvärtom vilket ger filmen en extra kick. Visst är det lite att ”skriva oss på näsan ” hur man igentligen borde göra med tonåringar på drift, man tycker att alla borde veta hur man skall lösa problemen, så är det inte och det finns många som kan behöva lite vägledning åt rätt håll.

En Romeo och Julia-film i mycket amerikansk tappning och dessutom med en skötsam latino kille och en vit bortskämd och nerknarkad tjej. Ganska förutsägbar men vägen är kantad av törnen.

Lite West-side-story touch fast utan musikaliska inslag. En film som inte berörde mig särskilt och som kändes alltför amerikanskt sockersöt. Rik, bortskämd, urspårad flicka som här "räddas ur förfallet" av fattig ordningsam invandrargosse med ambitioner. Njae.....

Historia om ungdomskärlek där fattig, ordentlig pojke möter rik, vild flicka. Allt var så typiskt, så det blev fånigt. Jag gillade inte riktigt Kirsten Dunst heller.

En söt ungdomsfilm - kanske en tunn historia men välspelad och engagerande. Ett typiskt amerikanskt slut - men ibland är det skönt att se en film där människor lyckas "against all odds" och att "kärleken övervinner allt" - sade en romantisk en.

Avväpnande frispråkig och ärlig Romeo och Julia-variant väcker riktigt starka känslor. Till en början. Sen blir den försiktig...vågar inte riktigt löpa hela vägen ut. Synd, för Kirsten Dunst skulle kunna gå hur långt som helst. Om hon bara vågade.
Kommentarer: Regissören John Stockwell berättar om bakgrunden. Kirsten Dunst fnittrar mycket och har svårt att ta någonting på allvar. Kanske för at hon verkar genuint generad över sina manéer i sin första lite mer vågade roll. Tyvärr blir inte särskilt mycket sagt.
Dokumentär: på temat sudda ut gränserna mellan film och verklighet. Även om filmen inte når så långt så framgår ambitionerna - att rollbesätta riktiga etniska ungdomar i alla mindre roller och spela in på skitiga oanvända platser - som nog så hedervärda. Bortklippta scener: fyra stycken av medium kvalitet, varav en med Dunst och Hernandez i en swimmingpool, som den mest angelägna. Den mest omtalade scenen - en två minuters nakenscen som Dunst klippte bort då hennes mamma såg den - finns inte med. Den blev lite för vågad...

En till gullig, liten historia där det verkligen inte är lika barn som leker bäst. Ljuv musik uppstår nämligen mellan en överklassflicka och en fattig latinamerikansk kille. Dunst och Hernandez är duktiga tillsammans, men de får aldrig något att bita i riktigt och deras karaktärer utvecklas inte så mycket de skulle kunna ha gjort. Det är många söta scener för den som gillar sådant, men det mesta bottnar i ett allvar som man inte kan förbise och det skapar ändå ett djup som många andra ungdomdsfilmer saknar. Problemet är bara att Crazy/Beautiful inte alls engagerar tittaren i samma utsträckning som andra filmer i samma genre och det håller ju inte alls i längden. De förväntade motsättningarna mellan de två förälskade blir aldrig riktigt av och nog tycker jag det är lite tråkigt när den stora dramatiken uteblir helt. Ändå är det ett väldigt seriöst försök att göra en väldigt realistisk film och att det går fel någonstans på vägen är inte mycket att göra åt.