Filmdelta.se

Det här är en lite för "trevlig" skildring från andra världskriget. Berättelsen är tunn och ofokuserad vilket gör att den vare sig blir så särskilt spännande eller dramatisk som många andra filmer på temat. Men att Blanchet gör ett dåligt jobb kan man inte säga...

Jag gillar filmer om krig och motståndsrörelser men den här var enbart såsig och slö. Man väntar på ett klimax som aldrig kommer utan filmen bygger upp och dör sedan. Cate Blanchett är extremt vacker dock och vecklar ut sig som en nysprungen ros i sitt agerande. I övrigt har filmen mycket att önska.

Även om många filmer har gjorts i den här gengren så kan man inte påstå att denna sticker ut. Småtrevlig och stundtals också lite spännande. Cate Blanchett gör dock en bra prestation och filmen är fullt sevärd - speciellt med den vändning den får.

Rätt trist drama med en historia som inte riktigt vet var den ska ta vägen. Och pålitliga skådespelare som Cate Blanchett, Billy Crudup och Michael Gambon lyckas aldrig tränga under den polerade ytan. DVD-extramaterial Två dokumentärer av standard-snitt, och dessutom bara mindre variationer av varandra. Kommentarer av regissören Gillian Armstrong där fokus ligger på den tekniska sidan, men med en del kul kuriosa. Som att Cate Blanchett aldrig berättade för henne att hon var gravid då inspelningen började - men ändå kravlade i skyttegravar.

En äkta mellanfilm som inte känns dålig, men som ändå inte känns speciellt bra heller. Titelpersonen åker till Frankrike på hemliga uppdrag under andra världskriget, men egentligen vill hon hitta sin älskade som skjutits ner över en fransk by. Filmen är inte seg, jag har faktiskt inte en tråkig stund, men efteråt minns jag inget särskilt av den och jag lämnas i stort sett oberörd, trots att möjligheterna för att ge starka intryck fanns. Nej, handlingen lovar lite för mycket till en början som den sedan inte klarar av att infria, så trots att inga trådar lämnas lösa känner jag mig lite besviken och blåst på crescendot. Charlotte Gray tuffar istället behagligt på i samma takt, med några stopp, likt ett tåg och det är förresten på tåg filmen både börjar och nästan slutar. Det som till slut avgör till filmens fördel är Cate Blanchett, som gång på gång lyckas lyfta halvdana filmer till godkända nivåer tack vare sitt lysande skådespeleri. Att miljöerna och upplägget också känns övertygande är ingen dålig prestation, men här hade det behövts lite mer tempo, lite mer känsla, lite mer mod för att det skulle ha blivit något riktigt bra. Men det finns ändå hopp, vilket även fröken Gray tyckte var viktigt och levde på.