Filmdelta.se

Det här känns som en lågbudget Forrest Gump, fast betydligt sämre. Man märker spår av Adam Sandler i sjukheterna i filmen, men det blir aldrig något riktigt komiskt med den underliga historien och Spade är lika töntig som hans karaktär i TV-serien "Just shoot me".

En film som har "Sweet Home Alabama " som titelmelodi kan inte bli fel. Och soundtracket är genomgående en fullträff.Det är många roliga detaljer, lite grand åt det snurriga hållet, man hinner inte riktigt med vilket gör att jag kommer se om den. Liksom Adam Sandlers filmer så har nörden ett stort hjärta. Sandler är förresten en av dom verkställande producenterna till filmen. Visst vore det skönt att alltid kunna se livet som Joe Dirt, det finns inget nej i ditt hjärta. Att Alltid vara positiv i dom kraftigaste motgångar.

Småkul, men ibland försöker man för hårt. Det som gör att filmen flyter är David Spade som verkligen klarar av den bitvis riktigt tunga rollen som Joe Dirt. För att ens kunna göra en sån roll måste man ha en stor gnutta självförtroende för Joe är verkligen totalt miserabel och misslyckad på alla sätt. Born Loser tatuerat i pannan med andra ord. Mycket taffligheter och flams, men det är en positiv film som lyckas underhålla.

Helt vansinnig film men med sporadiska glimtar av humor. Dock ej "my cup of tea".

En riktigt dålig film som jag inte orkade följa ända till slutet. Låg nivå på de s.k. skämten och även på skådespelarprestationerna i en övrigt rörig intrig. Ingenting för mig.

Värdelös! Ingenting för mig!

Rätt så fånig och halvt hjärndöd, men ändå ganska underhållande och hoppfull, berättelse om Joe Dirt, som kom bort från sina föräldrar i Grand Canyon som 8-åring och nu som vuxen försöker hitta dem. Han möter både med- och motgångar på sin tokiga resa genom USA och det är inte bara några gångar jag associerar det hela till Forrest Gump. Nu är det här dock ingen renodlad dramafilm, som Oscarvinnaren från 1994, utan en vrickad komedi fullproppad med sex-, kiss- och bajsskämt av värsta sort. Tolererar man nivån, vilket jag till slut gör, kan man mycket väl tycka det här är helt okej. Lågvattenmärket är ändå skrämmande nära hela tiden och det är ett mindre under att filmen aldrig blir så pass dålig att ett sådant måste utfärdas. David Spade passar utmärkt i huvudrollen som töntig loser med omodern frisyr som på en radioshow får chansen att berätta om sitt spännande liv - något som otroligt nog intresserar en hel del lyssnare. Trovärdigheten kan vi alltså säga adjö till, men bristen på den tillhör den här genrens natur så det ska jag inte klaga på. Joe Dirt lyckas roa hyffsat mycket för stunden, men vill man se film om godhjärtade förlorare kan man lika gärna se någon film med Adam Sandler. De ligger på samma låga nivå, men är ofta lite roligare och lite mer romantiska än det här.