Filmdelta.se

Vilket soundtrack!!! Som gammal rocker kan man ju inte annat än älska musiken i den här filmen... Def Leppard, Ted Nugent, Kiss, INXS mm. Otroligt härlig stämning kring konsertscenerna. Precis som i t.ex. filmen om Meatloaf som kom förra året så är det musiken som gör att jag tycker så mycket om filmen. I övrigt så är det inte så mycket nytt med Rock star, men det är en skön film.

Vilket soundtrack! Detta är den största behållningen av filmen. Givetvis finns där en helt ok story som verkar bygga på verklighet. Goda aktörer och bra filmning men det ger mig inte något bestående intryck, endast musiken rullar runt i huvudet. Är de så här det är att vara rockstjärna så är jag glad att jag är den jag är.

Förmodligen den mest barnvänliga hårdrock-historien som gjorts. Här handlar det mer om luftgitarr än sex, droger och rock rock'n roll. Bitvis träffsäker visst, men i slutändan för tunn för att riktigt väcka mer än ett småleende.
Extramaterial:
Dokumentär: Snabbklippt, men tunn kort-dokumentär klämmer in gott om intervjuer...men få från det perspektiv man helst skulle velat ha. De riktiga hårdrockbandens - däribland Pantera som hjälpte till bakom kameran.
Kommentar: Stephen Herek pratar gärna om vilka som har löshår, om alla cameos från rockartister och sin beundran över Jennifer Anistons bröst...men mindre om skvaller bakom kameran. Till exempel att Judas Priest stämde filmbolaget för att ha stulit deras historia utan att fråga. Enda roliga anekdoten: när han inför en vågad dansscen med Mark Wahlberg och Jennifer Aniston tog fram tequilan för att få hämningarna att släppa.

Eventuell nostalgitripp för alla som upplevde rockens 80-tal, men en annars ganska meningslös film som antagligen går ett trist öde till mötes hos den senaste generationen som flyr hals över huvud allt vad 80-talet heter. Wahlberg spelar rockfanatiker som sjunger i ett coverband, eller tributband som han vill kalla det, som får förverkliga och uppleva sin dröm om att bli en riktig rockstjärna när hans favoritgrupp söker ny sångare. Hans rolltolkning är absolut inte dålig, men intrigen är vansinnigt tunn och misslyckat publikfriande. Musiken greppar bitvis tag om en, men oftast fasar man bara över rockbandets vilda leverne med överkonsumtion av sex och droger. Budskapet är ändå hoppingivande och det bör absolut inte vara klandervärt när någon får en andra chans. Förutom Wahlberg glimrar även Aniston till några gånger som hans manager och flickvän, men hon känns tyvärr lite malplacerad i sammanhanget. Rock Star finner kanske en publik hos 60-talisterna, men själv vill jag helst bara gå och gömma mig bakom närmaste hörn.