Filmdelta.se

Inledningen är lugn och informativ och varar i ungefär 1 kvart. Avslutningen varar nog inte ens i 10 minuter, men är stillsam och rörande som en amerikansk avslutning ska vara. Däremellan sitter jag på helspänn. Jag kommer ihåg känslan från Con air - under den fick man inte heller en lugn stund. Stridscenerna är dessutom mycket verklighetstrogna, blod och sår känns äkta medan man blir påmind om att krig är något hemskt.

Filmen bygger på en händelse som flimrar förbi på nyheterna under oktober 1993. Då väckte den inte många tankar eller frågor. Nu efter att ha sett filmen får jag ångest över att inte förstått vad som skedde i Somalia inte så mycket för dom amerikanska soldaterna, utan till en stor del hur folket i Somalia måste ha lidit. Ridley Scott har med denna film lyckats fånga det hemska som hände under dessa 15 timmarna. Man lider och lever med i denna intensiva krigsskildring i modern krigsföring så som jag tror att det går till ute på gator och torg. Att vara utlämnad i ett land och till människor som hatar en. Att aldrig veta var skotten kommer ifrån eller när dom kommer. Detta är en film som skall upplevas på bio med stor duk och mycket ljud då blir närheten coh realismen som bäst.

Jag har läst boken och filmatiseringen är extremt bra om man jämför med merparten av de flesta filmatiseringar. Många som inte har sett filmen utan bara läst att det var 19 amerikaner och över 1000 somalier som dog, och anser att den är ett glorifierande av amerikanska styrkor. I själva verket är det en djupt tragisk film om hur snett det kan gå när planeringen inte går som det ska, vilket slutade med att 99 man från världens största arme satt i en slumstad med en miljon innevånare som ville ta livet av dom. Ridley Scott har lyckats med att göra en film som verkligen speglar den dödsångest som de soldater måste ha haft. Men samtidigt får man en bra inblick i hur de amerikanska förbanden US Army Rangers och Delta Force går till attack. Att det var riktiga vältränade förband som amerikanarna sände in märks på att det var några som kom tillbaka levande. En bra och skrämmande film då allt från början handlade om goda avsikter.

En krigsfilm som skildrar "en liten notis" i vårt land, som vi inte kunnat ta till oss det ohyggliga i. Blodigt skildrad men med en samhörighet mellan de amerikanska soldaterna - om det nu går till så - som värmer. Mycket skjutande är det....

Ruggig skildring av det förödande amerikanska militära nederlaget i Somalia, regisserad med en sådan nerv och närvaro av Ridley Scott att man nästan blir fysiskt utmattad. Men det som kunde blivit ett kontroversiellt mästererk mynnar istället ut i sedvanligt vinklad USA-propaganda - trots några enskilda hjärtskärande bilder från Somalisk sida. Kvar sitter man i öken-dammolnet - skakad - men också med känsla av besvikelse. Tyvärr.

Rått och ohämmat om amerikansk militäraktion i Mogadishu, Somalia 1993. För mig tar det nästan en timme innan jag tycker filmen börjar och när den väl gör det är det bara i form av en massa skottlossningar. Det är galet hur mycket det skjuts i den här filmen och skjutandet upphör inte förrän mot slutet. Och vad är det som har hänt under tiden? 19 amerikaner och 1000 somalier har blivit dödade och det hela visas upp utan hämningar - hur hemskt och blodigt det än är. De amerikanska soldaterna får i princip hela staden emot sig och det är lite spännande ibland, men jag förstår tyvärr inte syftet med filmen. Den visar bara upp vad som hände likt ett nyhetsinslag utan fakta och större analyser. Färgskalan och skådespelarnas rynkade pannor speglar den dunkla stämningen väldigt bra, men dryga två timmar av hemskheter utan poäng är inte så värst underhållande. Trist också att det nästan bara kretsar kring amerikanerna, inte för att det direkt blir patriotiskt, men det reducerar samtidigt samtliga somalier till antingen offer eller elakingar. Det är bara att erkänna, Ridley Scott är inte min favoritregissör. Dock modigt av honom att våga visa en vansinnig verklighet.