Filmdelta.se

Det är inte första gången jag inte förstår mig på fransk film. Det är ju en söt historia och jag drog visst på munnen ett par gånger, men bildspråket tilltalar verkligen inte mig vilket gör att jag har svårt att hålla intresset uppe.

En helt underbar fransk film med en berättarteknik som går utöver det vanliga. En glädjens film, med ett bildspråk, foto och manus som ger en livsglädje. Jag skrattade gott och njöt av skådespeleriet från huvudroll till minsta biroll (flugan). En film som jag önskar att många kommer att se!

Den perfekta filmen för en grå vinterkväll - värmer och får en att bubbla inombords. Så många superlativer har redan östs över denna film och det är bara att instämma. Karaktärerna i birollerna är helt underbara och det var länge sen man myste så mycket - rekommenderas således varmt.

Den här franska filmen får jag nog lägga till bland mina favoriter! Vilka härliga karaktärer och vilket underbart sätt att berätta deras livsöden! En mjuk, rolig, varm och alldeles fantastisk film! Jag säger bara två ord: Se den!

Nog för att fransmän kan vara lite knepiga ibland, i den här filmen dräller det av underbara karaktärer och livsöden. Berättelsen om Amelie och hennes sökande efter sin och andras lycka är den mest underbara film jag sett på mycket länge. Det är bara att kapitulera. Se den och bli lycklig!

Fullständigt bedårande romantisk komedi som lika mycket är en bländande visuell uppvisning som en fantasirik berättelse. Och mitt i allt står Audrey Tautou med ett leende som kan smälta hjärtan.
Extramaterial: En udda dokumentär från inspelningen ger en okommenterad inblick i Jeunets arbetssätt och plats för roliga infall. Roligast: castingen till montaget med orgasmer. Audrey Tautous grimaser: egentligen mest misslyckade tagningar där stjärnan inte kan hålla sig. En provfilmning med Tautou och andra skådespelare är dock en desto roligare inblick bakom kameran. Storyboard-jämförelse med riktiga scener. Intervju med regissören Jean-Pierre Jeunet som pratar på om allt ifrån rollbesättningen, där han först tänkt sig Emily Watson i huvudrollen och till och med skrev en manusversion på engelska, till mottagandet. Kommentarer: Jeunet pratar vidare med betoning på vad som är självbiografiskt i filmen. För att cineaster bjuder den visuelle virtousen på en detaljerad redovisning av hur många av filmens bilderna kom till

Jag föll pladask för den här historian om den lite blyga och ovana kvinnan Amélie, trots mina höga förväntningar. Älskar det faktumet att filmen är fylld med små listiga och lite bisarra detaljer som man inte behöver veta om för att förstå handlingen, men som ändå förstärker filmupplevelsen till max. Den är dessutom väldigt charmig och får mig att, på ett glatt sätt, ta livet lite mer på allvar. Man ska fånga den där stunden när den väl kommer, för man vet ju inte om den kommer igen. Filmen tar också i och med Tautous välspelade karaktär Amélie upp att det ibland kan räcka med de små orden och handlingarna för att skapa de stora förändringarna och det är också en väldigt trevlig och tänkvärd tanke. Med sin underfundiga och finurliga humor, sitt fantastiska bildspråk och med sin helt bedårande handling finner Amélie från Montmartre ganska enkelt en plats i mitt hjärta. Det är en film som på ett fantasifullt sätt berättar om sådant som verkligen är viktigt i livet och som gör mig riktigt lycklig.