Filmdelta.se

Första Woody Allen-filmen jag ser och jag kan inte säga annat än att jag är glad att jag hållit mig ifrån honom hittills. Det här är verkligen inte min humor utan bara tramsigt och den stressade Allen själv var jag trött på efter en kvart.

Ännu en i raden av dramakomedier från Allen med den sedvanligt snärtiga och roliga dialogen, men med halvt haltande intrig och alltför lättsam ton. Detta är en hyllning till lite äldre filmer med sina förvecklingar här orsakade av en illvillig skurkhypnotisör och det bråkande paret som i slutändan gräver ned stridsyxorna. Det är även en deckarhistoria, fast bara för karaktärerna, och den är naturligtvis underhållande, men det håller inte riktigt hela vägen. Allen är även själv med i filmen som vanligt och han är lika neurotisk som vi är vana vid att se honom, medan Hunt åter igen breddar sin kompetensskala och bevisar vilken talang hon är. Skorpionens förbannelse är knappast nyskapande, men hur många filmer är det egentligen? Som en genomkörare inför de där riktiga höjdarfilmerna fungerar den alldeles utmärkt och trots att gubbiga Woody kan tyckas enkelspårig så är det mycket sällan hans filmer är regelrätt dåliga.