Filmdelta.se

Det här är en härligt banal, men charmig film. Jag menar... vem drömmer inte om att kärleken ska te sig precis som på bio...? Charmigt och mysigt är det alltså, men på något sätt så når den ändå inte ända fram. Det här är min favorit-typ av film (precis som Wahlgrens karaktär i filmen), men är allt gjort rätt så ska man ju ha en tår i ögat på slutet. Jag är inte särskilt nära faktiskt. Dessutom irriterar jag mig på triviala misstag med tidsschemat på flygplatsen...

Detta måste ta mig tusan vara det sämsta jag sett. Hela filmen känns småaktig, och är enbart rutten. Den innehåller nån halvrolig scen, men mera är det inte. Det hela känns enbart fånigt och hela filmen är så förutsägbar och tråkig att jag undrar hur jag orkade se hela.

Lite småmysig men förutsägbar film. Ett irritationsmoment dock: hur kunde taxichauffören se Simon sittande i en privatbil på väg till Arlanda?... och dessutom förstå hans belägenhet?....en del sådana misstag fanns det allt....

Romantisk komedi som bjuder på en orgie av tillrättalagd hjärtesmärta. Huvudpersonen är den Stockholmsboende universitetsstudenten Simon som drömmer sig bort i Hollywood-filmernas underbara värld och längtar efter närhet. Kompisarna föreslår "hundtricket" och snart sätter hans Hollywood-dröm igång på allvar. Jag vet inte om snacket om just Hollywood och blinkningarna till främst Pretty Woman skulle vara någon sorts ursäkt för att få göra en lika överdriven kärleksfilm med förvecklingar och mängder av klyschor som man kan hitta var som helst. På mig fungerar det inte. Det blir väldigt kletigt och smetigt och det är bara Skarsgårds till synes självsäkra rollkaraktär som känns någorlunda äkta. Slutet blir sedan bara för mycket och min spontana kommentar om filmen när jag tänker på helhetsintrycket är "pinsamt värre".