Filmdelta.se

Det här är enligt mitt tycke tveklöst den bästa filmen i serien om krigen bland stjärnorna. Den är både betydligt mörkare och mer actionfylld än de två senaste filmerna och innehåller inte en massa trams och barnsliga tokerier som de gör. Det är i realiteten en lång och häftig prolog till de första tre filmerna (episod 4-6) som vi kommit att älska som riktiga klassiker. Påsen knyts ihop och man får förståelse för hur saker blev som de blev. Jag har dock aldrig förstått hur det kommer sig att Lucas började med den fjärde episoden, men det finns det säkert många andra som vet. Effekterna och fotot överträffar allt jag tidigare sett och jag satt djupt imponerad medan 2 timmar och 20 minuter gick allt för fort...

Det finns en del i serien som inte ens vi icke-frälsta inte kan motstå att se. Och det är denna sista del. Den som leder tillbaka där allt började. Där finns en alltför mäktig inbyggd mytologi för att man inte ska beröras, Annakins kamp mot Ondskan är trots allt fascinerande, som ett Shakespeare-drama som mynnat mot sin obevekligt tragiska slut. I denna storslagna inramning blir actionscenerna på något sätt sekundärt. Visst, de är häftiga, men det är också lite mycket wosh-wosh och laserstrålar. Men när ridån går ner finns inget mer att önska.

Ett kompakt mörker känns i denna film som tveklöst är den bästa av de tre nya i serien. Vackra och underhållande stridsscener. Mycket imponerad blev jag av vad man kan framställa på datoriserad väg.

Mäktigt, storslaget och vackert. George Lucas lyckas föra det hela i hamn med flaggan i topp och lite till. Episod ett och två må underskattas, men denna går knappast samma öde till mötes. Det lilla stilbytet fungerar fruktansvärt bra på mig och filmen innehåller scener som nästan får mig att gråta, något jag inte trodde Star Wars var kapabel till. Det börjar lite segt kanske, men intrigerna och specialeffekterna är hisnande och när det hela väl är i gång är det bara att hålla i hatten. Maken till hjärtklappning och handsvettning har jag nog inte varit med om. Skådespeleriet är nu nästan prickfritt och största uppryckningen har Christensen gjort. För mig är det dock Portman som är oförglömlig. Här framgår det även tydligt att Star Wars handlar rätt mycket om politik. Man får även svar på alla frågor man undrat över och mest fascinerad är jag av att jag förstår precis varför Anakin gör som han gör. Jag har svårt att förklara alla tankar och känslor som kommit till mig under och efter filmen, så jag rekommenderar att ni istället själva tar åkturen. Jag kan bara säga att jag inte kommer glömma Mörkrets hämnd på ett bra tag! Perfekt avslutning på "början" - och på hela rymdsagan.

Efter Rymdimperiet är detta den klart bästa filmen. Den är tyngre, mörkare och allvarligare. Effekterna är fantastiska. Sättet farbror Lucas lyckades avsluta sitt verk, är lysande. - Hur orkade han? Rekomenderar en andra sittning på en anständig biograf...betyg 4,8