Kuriosa
FAKTA:
Giacomo Girolamo Casanova, även kallad Jean-Jacques Casanova de Seingalt, (han tog sig 1760 namnet Chevalier de Seingalt) född 2 april 1725 i Venedig, Italien, död 4 juni 1798 i Dux, Böhmen, italiensk äventyrare och författare. Bror till Giovanni Casanova och Francesco Casanova;
Giovanni Girolamo Casanova var en äventyrare som reste runt i Europa på 1700-talet och ägnade sig åt sexuella utsvävningar - om man får tro hans självbiografi. Han fick in pengar från kvinnorna, från spelande, spioneri och ett lotteri han arrangerade. Självbiografin har bara publicerats i delar fram till modern tid. Nu finns den helt utgiven komplett med kittlande kopparstick.
Giacomo Girolamo Casanova föddes i 1725 i Venedig. Han gjorde tidigt goda framsteg i studier, men hade ett alltför lidelsefullt lynne för att kunna foga sig i disciplinen vid någon läroanstalt. Han måste redan vid 16 års ålder lämna den prästerliga banan, följde 1744 som fänrik en beskickning till Konstantinopel, deserterade och råkade i svårigheter. Men han blev adopterad av den rike senatorn Bragadino och levde en tid i lyx. År 1755 blev han emellertid häktad och förpassad till blykamrarna, från vilka han företog en våghalsig och ryktbar flykt. Nu vidtog ett kringflackande liv, varunder han uppträdde som grand seigneur och nästan överallt skaffade sig tillträde till hoven, gjorde bekantskap med tidens förnämsta personligheter (såsom Voltaire, Rousseau, Haller och Winckelmann), men på samma gång inlät sig i de vildaste äventyr.
Genom sitt imponerande yttre och utomordentliga sätt att vara lyckades han vinna insteg hos en mängd lättrogna och begagnade sig även av alkemistiska och kabbalistiska konster för att tillnarra sig pengar, överallt var han hjälten i kärleksäventyr, dueller och intriger och spelade en stor roll i Paris, Berlin, London, Madrid, Sankt Petersburg, Warszawa och flera italienska huvudstäder, tills mot 1770-talet hans stjärna började dala. Efter att under några år ha haft en underordnad plats i sin födelsestad, flyttade Casanova 1785 till den lilla staden Dux i norra Böhmen (dagens Tjeckien), där han stannade till sin död, som bibliotekarie hos en greve Waldstein. Enligt ryktet var han också Mozart behjälplig inför urpremiären av Don Giovanni i Prag 1786.
Casanovas mest berömda skrifter är hans memoarer, skrivna på franska under vistelsen i Dux och utgivna i tysk bearbetning 1822-1828 och 1850-1851 samt i trognare, men likväl retuscherad upplaga, Mémoires de J. Casanova de Seingalt écrits par lui-méme (12 band, 1826-1838). På svenska kom ett utdrag "Ur Casanovas memoirer" 1855. Först 1960-1962 utkom på franska den första fullständiga ocensurerade utgåvan efter Casanovas handskrifter. Memoarerna är fulla av dramatiskt berättade episoder samt outtömligt rika på sedeskildringar och personhistoriska upplysningar. Framställningen avbryts vid år 1773. Memoarerna väckte ett kolossalt uppseende och har upplevt många upplagor. Casanova utgav även en översättning av Iliaden till italienska ottave rime.
(WIKIPEDIA)
FÖRLAGA:
Genom åren har ett flertal filmer på Casanova-temat spelats in, t ex Alfred Déesys "Casanova" (1918), Alexandre Volkoffs "Casanova" (1926), René Barbéris "Casanova" (1933), Roberto Gavaldons "Casanovas äventyr" (1948), Norman Z. McLeods "Kanske en Casanova" (1954), Mario Monicellis "Casanova '70" (med Marcello Mastroianni;1964), Luigi Comencinis "Unge herr Casanova" (1969) samt Federico Fellinis "Fellinis Casanova" (med Donald Sutherland;1976).