Filmdelta.se

Då och då händer det att jag inte hinner se biovisade filmer långt före alla andra, som jag för det mest gör. När detta händer gällande en film som sedan blir oerhört omtalad och lovordad så tenderar ju naturligtvis förväntningarna att bli mycket höga. Så var alltså fallet när det var dags att se en av Sveriges största succéer genom tiderna. Det jag tyckte var genomgående i filmen var att ingen skådespelare gjorde bort sig utan castingen var välgjord och rollerna sköttes utan anmärkning. Men vad var det som var så fantastiskt?!? Det är en fin och trevlig historia och man mår bra av att se filmen och får skratta åt en del komiska karaktärer samtidigt som man blir ledsen över idioter som är inskränkta och slår istället för att prata etc. Vad som har gjort den så enormt älskad och sedd av så extremt många på bio, det kan jag tyvärr inte se.

Visst är filmen välgjord och allmänt trevlig med fina skådespelarprestationer och foto men dessvärre hamnar den inte på min topp 10 lista.

När jag skulle se Så som i himmelen hade jag fått höga förväntningar på den, trots att jag försöker undvika sådant. Men det gjorde ingenting för man kan inte annat än älska den här filmen. Michael Nyqvist spelar känd kompositör vars hjärta inte pallar trycket, vilket får honom att återvända till sin barndomsby i Norrland. Hans ankomst kommer att bli som en förlösning för byborna, som börjar leva ut och finna glädjen i sina liv. Och liksom karaktärerna, blir även tittarna indragna i denna mycket starka film där känslorna verkligen får svalla. Jag blir verkligen berörd av filmen och väldigt lycklig. Miljöerna kan inte bli vackrare och man ser Sverige från en av sina bättre sidor. Det är inte trist ens för en stund och man bjuds även på en del skratt. Skådespeleriet är i verklig toppklass och många får verkligen tillfälle att ge sitt yttersta utan att på något sätt spela över. Förutom Nyqvist gestaltar även Frida Hallgren, Ingela Olsson och Helen Sjöholm minnesvärda karaktärer. Om du inte har sett den här filmen ännu - Gör det nu.

Det finns sex sju minuter i Så som i himmeln som verkligen är Magiska…och det är när Gabrielle sjunger sin sång i kyrkan. När Ingela sätter sin man (prästen) på plats. Och så har vi slutet som är lysande. Det finns också ställen i filmen som är riktigt sunkiga… Som när kören börja med sin ”egna röst”… Scenerna med den lätt utvecklings störda pojken. Men, riktigt bra skådespel och en lysande comeback Av Pollak…Betyg 3,8