Filmdelta.se

Jag hade av naturliga skäl höga förväntningar på den här filmen efter att ha hört den höjas till skyarna både till höger och vänster. Tyvärr blev jag mycket besviken. Det är skådespelarna som gör att inte betyget går i botten för de är verkligen fantastiska. Filmen är dock inget i min smak i övrigt utan den är bara seg och tråkig. Scenerna är väldigt utdragna tidsmässigt och hälften hade räckt. Synd!

Jag hade stora förhoppningar på den här filmen och jag är definitivt inte besviken. Sofia Coppola har fått gå genom skärselden efter sin debut i Gudfadern III, där hon fick ta smällen för en film som många inte gillade. Efter den djupt tragiska The virgin suicides så känns det kul att se en positiv film. Lost in translation är väldigt speciell. Den är varm och man får en sån där speciell känsla i magen. Bill Murray gör sin bästa roll någonsin och Scarlett Johansson imponerar stort. Filmen är bland det mest jordnära jag nånsin har sett, och man kan väldigt lätt identifiera sig känslomässigt med rollfigurerna. När filmen lider mot sitt slut sitter man och hoppar i soffan med en klump i magen. Men man får inte veta vad som händer. Coppola låter än inte slappna av även fast filmen tagit slut. Man tänker fortfarande på vad som kan ha hänt dem långt efter att sluttexterna rullat förbi. En av de finaste dramakomedier jag sett på jag vet inte hur länge.

Jag hade lätt för att känna igen mig i den här filmen då jag själv varit i Tokyo och känt utanförskapet och svårigheten med framför allt språket och även jet lag. Dock känns filmen seg och och vore det inte för skådespelarprestationerna hade jag nog inte tittat färdigt.

Var i Tokyo i 48 timmar, 2 månader före filmens premiär. "Tokyokänslan" som är väldigt speciel, sätter Sofia Coppola verkigen fingret på. En film helt i min smak, framför allt Murrays buttra uppsyn, visserligen börjar den kännas påklistrad. Men i Lost in Translation är den perfekt...betyg 4.2

Lost in Translation handlar om skådespelaren Bob som reser till Japan för en reklamkampanj. Bob (Bill Murray) spenderar kvällarna i hotellets bar, där han möter landskamraten Charlotte (Scarlett Johansson). Charlottes man jobbar som fotograf i Japan och de ses väldigt sällan. Bob och Charlotte upptäcker att de har en del gemensamt och börjar umgås.
Filmen visar hur svårt det är passa in ibland, och hur vilse man kan känna sig bland miljoner människor. Lost in Translation är en av mina favoritfilmer, inte bara för ångest-/fin-känslan den ger, utan också för filmmusiken. Det känns som att regissören Sofia Coppola har planerat allt i detalj. Allt i denna film är perfekt.

Otroligt vacker skildring av utanförskap och ensamhet! Vinklar, färgsättning, - ja, Coppolas filmspråk är perfektion! Miljöerna är storslagna och musiken stämningsfull! Ett spännande, lågmält möte mellan Johansson som den svala Charlotte, och Murray, som den excentriska Bob som sina olikheter till trots finner varandra i kulturell och språklig kaos.