Filmdelta.se

Den här typen av film har jag alltid haft svårt för och kommer antagligen alltid att ha det. Den ska innehålla någon slags "pretto-djup" som känns så ointressant och historien som berättas är i sin helhet för övrigt helt ointressant för mig. Portman gör en bedårande roll, men det hjälper ju inte mycket när man inte grips av berättelsen...

Efter allt snack det har varit om den här filmen måste jag säga att jag inte blev direkt imponerad. Visserligen är den snyggt filmad, och väldigt stilistisk, men varken storyn eller skådespelarna är något Oscars material. Storyn i sig är bitvis kul, tyvärr håller det inte i sig utan Braff pendlar hela tiden mellan komedi och drama vilket inte fungerar. På det hela är det en bra film, men jag har svårt att ge den här filmen ett högre betyg än en 3:a då den inte lämnade några permanenta spår hos mig.

Det visar sig vara väldigt svårt för mig att beskriva vad jag tycker om denna vackra och vemodiga lilla berättelse. Den är väldigt lågmäld och tar väl knappast itu med något revolutionerande, men intrycken flödar ändå över när man ser den och här finns ett väldigt naturligt djup som aldrig känns påtvingat. Det handlar om att hitta sig själv i en värld som rätt ofta kan kännas kall och meningslös, men Garden State visar att det finns ljus i slutet av tunneln. Natalie Portman är faktiskt helt bedårande i sin roll som den lätt mytomaniska Sam, som huvudrollsinnehavaran Braff träffar när han återvänder till sitt gamla hem i New Jersey. Att både regissera och spela huvudrollen klarar Braff för övrigt väldigt bra, men förvänta dig ingen hö hö-komedi du kissar på dig av skratt utav, för då finns risken att du blir besviken. Man blir snarare glad i själen och känner verkligen värmen som filmen förmedlar. Det är en romantisk film att bli lycklig av helt enkelt.