Filmdelta.se

Coolfaktorn är enorm! Det är i och för sig inget förvånande för mig eftersom jag har gillat alla Tarantinos filmer hittills inklusive den första filmen av dessa två. Som vanligt använder regissören ball och karaktäristisk filmteknik och på det mycket vass filmmusik - som i det här fallet sticker ut på ett positivt sätt. Jag tycker verkligen att det här är riktigt ballt och väntan mellan ettan och tvåan var verkligen värt det.

Mer substans. Den första filmen var cool, dödlig och öste på utav bara helvete. I del två har Tarantino tonat ned våldet lite och slängt in en stor portion handling. Man kastas fram och tillbaka i tidsrymden och man får se vad som egentligen ledde fram till massakern i kapellet. Det jag såg mest fram mot var Darryl Hannah som den allt igenom onda Elle Driver. Slagsmålsscenerna är snygga, men kan inte jämföras med de från del ett. Det är inte själva tanken heller. Del ett avhandlade glamouröst svärdsbruk, del två riktar in sig på fula och nedriga knep. Som vanligt när det gäller Tarantino så är det detaljerna som gör filmen. Dialogen, ljudet, musiken och klippningen. Att han har sin egen stil märks rakt igenom och hans influenser är tydliga. Filmen stinker Sergio Leone, japanska ninja filmer och kinesiska sjuttiotals kungfu. Om den första filmen var det stora slaget är uppföljaren storyn bakom. Det är sällan vanligt att se två filmer som kompleterar varandra för att skapa en helhet. Tarantino är het.

Den förra gav 100% action hela tiden! Här blandas fighterna upp med lugna, lite eftertänksamma partier. Lite tamare är denna fortsättning men den krävs för att väva ihop den kompletta berättelsen. Fullständigt briljant musik av bl.a. Ennio Morricone. Trots allt blir betyget inte högre, det känns lite halvdant ibland..