Kuriosa
VIKTÖKNING:
George Clooney gick upp över 15 kilo för rollen med hjälp av en ?pasta-diet?. Han vägrade dock att raka av sig håret av rädsla för att det inte skulle växa ut igen. P.g.a. sin viktökning inför den här filmen skadade George Clooney ryggraden under ett stunt, vilket gav honom ruskiga migränliknande huvudvärkar (som förhindrade honom att göra PR för Ocean's Twelve), och förpassade honom till sjuksäng i en månad. Skadan åtgärdades så småningom med ett kirurgiskt ingrepp och sedan dess har Clooney kallat sin viktökning ?pretty stupid?.
BORTKLIPPT:
Michelle Monaghan hade en viktig roll i handlingen, men när publiken under förhandsvisningar var negativa till filmens längd klipptes hennes scener ut ur filmen. Hennes scener klipptes också ut ur Constantine (2005).
CAMEO:
Den riktige Robert Baer (författare till See No Evil, som manuset är baserat på) spelade in en scen som CIA agent.
BAKGRUND:
Stephen Gaghan, Oscarvinnare för bästa manus för Traffic, började fundera på intrigerna i den globala oljeindustrin när han gjorde research för den tidigare filmen. Han hade träffat en rad mäktiga människor i Washington, däribland de vid Pentagon som upprätthåller USA:s antidrogpolitik. Det var då han började märka några intressanta paralleller mellan narkotikahandeln och maktkampen inom oljeindustrin.
"Vid den tiden," säger Gaghan, "var Pentagons avdelning för antiterrorism och antinarkotika samma avdelning. Och jag började tänka att det kanske är så att vårt lands största beroende är att vi är slavar under billig utländsk olja. Och att den lätttillgänga oljan är vad som ger oss en stor del av vår skärpa."
När Steven Soderbergh, regissören av Traffic, skådespelaren/producenten George Clooney och deras produktionsbolag, Section Eight, introducerade Gaghan för See No Evil, en självbiografisk bok skriven av den före detta CIA-agenten Robert Baer, blev det ett perfekt sätt för Gaghan att utveckla sitt intresse. Boken skildrar Baers upplevelser som officer i Mellanöstern när han arbetade för Central Intelligence Agencys operativa avdelning från 1976 till 1997. "Steve Gaghan sade en gång till mig att han tyckte att olja var världens crackberoende,", säger Soderbergh, "och jag visste att han kunde hitta ett nytt sätt att utforska den idén."
Om boken blev startskottet för Syriana var det Baers upplevelser som CIA-officer i fält som blev utgångspunkten för den bredare berättelse som filmmakarna ville berätta. "Boken i sig var fascinerande," säger Clooney, "och ju mer vi höll på med den desto mer upptäckte vi att det faktiskt fanns en till berättelse bakom den. Vi såg en möjlighet att kunna göra Syriana i stil med filmerna från 60- och 70-talet som gärna behandlade statens misstag som allas våra misstag, inte bara gjorda av ett speciellt parti eller en grupp."
"Jag tycker att vi har bevarat kärnan av Bob, även om hans berättelse är påhittad," säger Gaghan. "Han hjälpte mig också förstå det nät av figurer i Mellanöstern och i oljeindustrin som ledde till beslutet att berätta historien genom en rad olika trådar."
Gaghan gjorde research för filmen i ett år innan han började arbeta med manuset. Han undersökte industrins inre mekanismer i såväl USA som genom resor till Storbritannien, Frankrike, Italien, Schweiz, Libanon, Syrien, Dubai och Nordafrika för att prata med människor på varje nivå i maktkedjan som utgör oljeindustrin.
Bob Baer tog själv med sig Gaghan för att utforska de regioner i Mellanöstern där han arbetade med att skaffa information i 21 år. Han presenterade regissören för en rad figurer som befinner sig på alla sidor av industrin, däribland oljemäklare, CIA-agenter, vapenhandlare, och ledaren för den muslimska rörelsen Hizbollah. "Jag mötte väldigt gästvänliga människor med mycket klara åsikter," säger Gaghan om sina resor. "Jag upptäckte att om man frågar samma fråga till fem olika människor, får man fem olika svar - och det är fortfarande inte hela historien. Med det som utgångspunkt försökte jag fokusera på hur hela den här världen av hemlig information fungerar."
Efter sina intensiva resor och studier började Gaghan arbeta med manuset i vilket han skulle väva ihop flera olika berättelser som belyser industrins inre mekanismer och figurerna som driver det, vare sig genom sitt stora inflytande, viljekraft eller utnyttjande av dess arbete.
Filmmakarens främsta uppsåt var att berätta en fängslande historia som också reflekterade komplexiteten och tvetydigheten av vår rådande situation, en berättelse som utforskar olika åsikter utan att peka ut någons perspektiv som sanningen. "Vi försöker inte frälsa någon med den här filmen," säger Clooney. "Filmer kan, i bästa fall, starta diskussioner - i detta fall självklart diskussioner om världens beroende av olja, men Syriana ger också utrymme för diskussioner om korruption, om CIAs effektivitet, om en rad olika saker. Man vill att folk ska prata om den i fikarummet dan därpå, och säga, det här håller jag med om, eller, här har de fel. Vi behöver den diskussionen."
Gaghan hoppas också att Syriana ska öka förståelsen för saker och figurer som verkar främmande och avlägsna för en amerikansk publik. "Det är alltid bättre när den lins i vilken man ser helheten också är linsen genom vilken man ser detaljer," säger Gaghan. "Vi kan gå från Wasim där han jobbar med sin far i Persiska viken och säger, en dag ska vi ha ett riktigt hus och kunna få din mor att flytta hit, till Robby Barnes som besöker ett college med sin far, Bob. Kraften i de specifika bilderna bredvid varandra gör att man förhoppningsvis börjar känna ett samband som gör att man ser helheten: Att vi alla bor i samma värld och alla bara vill att våra barn ska få ett bättre liv."
"Den här filmen använder sig av vanliga människor i ovanliga situationer för att skildra uppfattningen att personligt ansvar betyder något, att våra dagliga val medverkar till var vi befinner oss på ett globalt plan," fortsätter Gaghan. "Bob Barnes är i slutändan en CIA-anställd som försöker göra sitt jobb väl och ge sin son en collegeutbildning. Bryan Woodman har en fru och två barn och ställs inför det värsta som kan hända en far när han förlorar en son. Bennett Holiday har ett väldigt krångligt förhållande till sin far och han försöker hantera komplicerade saker i sitt arbete och samtidigt hålla ihop allt därhemma - vilket är en situation vi alla befinner oss i. Så det är genom alla de här figurernas vardagsliv som vi kan ta del av en värld som vid första anblicken verkar abstrakt för de flesta människor, men som är enormt relevant på grund av det samband mellan oljeintressen, terrorism, och möjligheten till demokrati i Mellanöstern som starkt påverkar vår ekonomi, liksom vårt psyke och kommer att fortsätta göra så en överskådlig framtid."
"Även om 'Syriana' är en verklig term som används av tankesmedjor i Washington för att beskriva en hypotetisk omstrukturering av Mellanöstern, använder vi det mer abstrakt som titel. Konceptet 'Syriana' - den bedrägliga drömmen att man framgångsrikt kan modellera om nationalstater efter sin egen avbild - är en hägring. Syriana är en passande titel för en film som skulle kunna existera när som helst och handla om alla möjliga omständigheter som rör sig om människans ohejdade ambition, hybris och fantasin om ett imperium.
GLOBAL
ROLLBESÄTTNING:
För de över 70 talrollerna i Syriana samlade filmmakarna talangfulla skådespelare från över ett dussin platser jorden runt, däribland Los Angeles, New York, London, Kairo, Bahrain, Dubai, Kuwait och Damaskus. Gaghans fängslande manus lockade en rad exceptionella skådespelare att ansluta sig till en större ensemble - framstående skådespelare som Oscarvinnarna Chris Cooper och William Hurt var ivriga att ansluta sig till truppen. "Gaghan är en så bra författare att det första som hände när vi skickade ut manuset var att alla som fick det ville vara med," säger Clooney. "Och det händer inte ofta. Vi sa till skådespelare som är vana vid huvudroller att, Du, det är ingen stor roll det här, men de svarade, Det bryr jag mig inte om. Jag vill bara vara med i den här. Det är en verklig ensemblefilm. Dess stjärna är manuset som Gaghan skrev."
Gaghan tycker å sin sida att skådespelarnas strålande prestationer var avgörande för överförandet av hans manus till vita duken. "När man får skådespelare av den här kalibern tillför de så mycket till manuset med sina prestationer," säger han. "Det inträffade med hela ensemblen genom inspelningen."
Clooney spelar CIA-veteranen Bob Barnes som gjorde karriär genom ett djuplodande arbete i Mellanöstern på 80-talet. Som medlem av en snabbt krympande grupp operativa agenter i Mellanöstern är Bob en av blott en handfull personer som kan infiltrera på den här nivån.
"En av aspekterna på Bobs tråd i berättelsen är den systematiska dekonstruktionen av CIA och konsekvenserna av den," säger Clooney. "Den resulterar i att det inte finns många arabisktalande operativa agenter kvar i Mellanöstern, vilket är farligt. Den allmänna uppfattningen är att vi är klara med det kalla kriget och att vi inte längre behöver övervakning, vi behöver inga mannar på plats, alltså operativa CIA-agenter. Så Bob fastnar i något som i grund och botten är en nedrustning."
Bob har alltid satt karriären först, till och med före familjen, inte bara av hängivenhet och en tro på värdet av sitt arbete utan också av nödvändighet. "CIA-agenter ljuger för alla under hela sin karriär", påpekar Gaghan. "De ljuger för sina familjer, de ljuger för sina barn, de ljuger för sina fruar, de ljuger för sina vänner. De ljuger vart de än går." Som följd har Bob skilts från sin fru och har ett krångligt förhållande till sin son Robby, som ogillar livet han tvingats leva med att hela tiden flytta och börja ett nytt liv varhelst hans far reser. Medan Robby förbereder sig för att gå på college oroar sig Bob över att han håller på att förlora sin son för alltid.