Filmdelta.se

Jag har skrattat mycket åt Killingarnas verk genom åren, men det här förstår jag mig verkligen inte på. Det är inte roligt, tragiskt eller skrämmande. Det bara är. Filmen berör mig verkligen inte på annat sätt än att jag irriterar mig över att ha lagt så många timmar på något så oförståeligt.

Skillnaden mellan geni och dumhet kan vara hårfin och jag kan väl tycka att denna film balanserar däremellan. Svårt att förstå varför filmen ö h t kommit till och fascinerande att se att medlemmarna i Killinggänget, med all dess humor, kan åstadkomma något så dystert och tragiskt där verkligen skrattet fastnar i halsen. Den är inte bara oerhört lång nästan 4 tim utan stundtals även svårbegriplig. Jag har nog aldrig sett en film med en så dyster underton. På rollprestationerna finns absolut inget att klaga på - bl a Robert Gustavsson är fantastisk.

En lång och stundtals väldigt märklig uppvisning av det bruna i samhället. Jag förväntade mig inte att få skratta, men så dystert är det faktiskt inte hela tiden. Vi får följa fyra olika berättelser, alltifrån en udda travkusks begravning till en matlagningskurs med djupa terapisamtal, och efter en stund var i alla fall jag så inne i filmen att jag glömde bort tid och rum. Det blir dock lite hoppigt och ostrukturerat ibland och jag vill gärna se mer än det man får se. Det är säkert några anledningar till varför man även gjorde en tv-serie och i vissa avseenden var det ett lyckokast. Hur som helst är alla olika karaktärers skilda öden väldigt spännande att följa och i det stora hela är filmen välgjord och innehåller en del fantastiska insatser från skådespelarna. Det bruna visade sig vara guld värt.