Filmdelta.se

Vad jag kan minnas så var jag inte överväldigad över föregångaren. Det här är en småtrevlig och smygromantisk dialogfilm. Dialogen känns dock inte särskilt intressant utan jag tycker att de 77 minuterna känns som dubbelt så många. Ändå är det något med atmosfären i historien om gör den trevlig och behaglig...

Visst finns det en skön bakgrundskänsla i filmen men den pratas sönder. Oupphörligt pladder i 77 minuter som inte gav mig mycket, tyvärr.

Uppföljare som kunnat innebära dödsstöten för den extremt lyckade föregångaren, men som får egen luft under vingarna och lyfter högt. Jag är lika charmad och rörd som förra gången det begav sig och precis som i Bara en natt består filmen endast av konversation, denna gång helt i realtid, och det skulle lätt kunna bli kanontråkigt, men jag fascineras än av vad dessa två personer har att säga varandra. Det har gått nio år sen sist och denna gång är Wien utbytt mot Paris, där Jesse gör en sista anhalt på sin bokturné och blir hittad av Céline som läst hans bok om deras tidigare möte. Men nu är det bråttom, för Jesse ska hem med flyget och de småstressar genom Paris och pratar om ditt och datt och kollar av var de har varandra. Jag är imponerad av att det hela fortfarande är så naturligt och inte i närheten av tillgjort att det inte är sant. Det här är äkta och det slår verkligen gnistor om Hawke och Delpy. Mot slutet känner man sig dessutom lite öm men väldigt varm i själen och trots en lite irriterande ovisshet om fortsättningen så är jag hänförd av detta romantiska drama som nästan tar andan ur mig. Precis som efter Bara en natt är mitt fåniga leende tillbaka igen efter denna pärla, som snuddar vid toppbetyg, så se dessa två höjdare - det är en order! Ack, denna vemodiga och bitterljuva känsla...