Filmdelta.se

Till att börja med måste jag säga att det var kul att se Helin i den här rollen där hon är mycket trovärdig eftersom jag tyckte att hon var helt fel castad i Rånarna som kom förra året. Det här är en intressant film ur flera aspekter. Det handlar mycket om kärlek och stolthet, men framför allt tror jag att det får tittaren att tänka på vad som egentligen är viktigt... Ska man t.ex. satsa på sin karriär eller ska man stanna hemma nära sina nära och kära för att bl.a. hjälpa sina gamla föräldrar allt eftersom de blir äldre...? Det här är klart välspelat, realistiskt och mycket jordnära.

Jag hade nog förväntat mig något i den komiska genren men ack vad jag bedrog mig. Visst finns det guldkorn att dra på smilbanden åt men det finns ju även mycket tragik. Syskonrivialitet uppblandat med insnöade bybor gör filmen jordnära men man frågar sig ju om vi svenskar verkligen är så melankoliska och självmordsbenägna som filmen gör sig gällande. Skådespeleriet är det definitivt inget fel på - träffsäkra typer allesammans.

Träffsäker, men också rätt enahanda landsbygdsskildring med ett persongalleri fullt av karikartyrer. Den enda som egentligen förmår skänka lite mänsklighet och värme åt sin roll är Sofia Helin. En begåvad ung skådespelerska som kan långt.

Här är filmen som snodde guldbaggen för bästa film från Så som i himmelen och det faktumet gör inte mig så mycket, för båda två är väldigt bra. Medan Pollaks film känns väldigt pompig och går på som ett godståg, är Maria Bloms lilla historia om familjen i Dalarna mer nyanserad och vackert vemodig i all sin tragikomiska prakt. Personporträtten känns väldigt trovärdiga, kanske framförallt för att man inte bortsett från klyschorna utan även låtit dem ta sin rättmätiga plats i karaktärernas tillvaro. Det handlar främst om tre systrar - om avundsjuka och konflikter men även om deras kärlek till varandra - och utan att överdriva känns både skratten och gråten ovanligt äkta när vi beger oss till Siljansbygden. Hemvändarkänslan kan vi väl dessutom alla relatera till och Masjävlar är en film som var en och i detta avlånga land borde se och det är knappast något man kommer behöva ångra. Jag är trött på alla dysterjökar som bara klagar på svensk film. Svensk film kan vara kanon och detta är ett mycket bra exempel på det.