När punken slog igenom på allvar i mitten av 70-talet var det som om tonårsupproret äntligen fått en röst. Aldrig tidigare hade musikrebellerna fått ett sådant öppet forum, ett sådant genomslag. Punken som grott underground i källare och garage blev plötsligt sin tids viktigaste kulturkraft och inspirerade inte bara musiker utan också filmare, modeskapare, konstnärer. Men var det bara en extrem reaktion på den kommersiella musiken – ett botemedel mot den epidemiska discofebern – eller var punken ett uttryck för en genuin vilja att förändra (eller kanske störta) samhällsordningen?
