En TV-saga om fyllhundar, grisar samt riktiga svin. Ett av våra allvarligaste samhällsproblem visas och skämtas med, nämligen alkoholismen. Ett religiöst behandlingshem kanske inte är den bästa lösningen?
Filmen på TV
SVT12005-08-17
Tipsa en kompis
| Begagnade filmer till salu på filmboden.se | ||||
|---|---|---|---|---|
90 kr Den tatuerade änkanDVD i linköping |
19 kr Kill Your DarlingsDVD i tidan |
55 kr Dan Bäckman 2-0DVD i södertälje | ||
Fakta om filmen
Originaltitel
Fläskfarmen
Logga in för att se fler titlar
Land, år, längd
SWE år 1986, 90 min
Kategori
Komedi
Regissör
Lars Molin
Manus
Lars Molin
Skådespelare
Bo Brundin - Adrian
Margareta Byström - Sundet
Axel Düberg
Niels Dybeck - Bandaget
Hans V. Engström - Platon
Gunnel Fred - Eva
Logga in för att se fler skådespelare
Inspelnings info
F
Produktions info
Senast ändrad
2005-12-19
Tittarpanelens Omdömen
patrik 2005-08-20 21:34 Betyg: 4
Lars Molin fortsätter med sina filmer drypande av samhällskritik. Denna gång är det alkoholistvården (och övrig institutionsvård) som får sig en känga och många skratt utlovas. Filmen dryper av 80-tal då det bl.a. var populärt med inhyrda levnadskonsulter som förespråkade vikten av att känna människan inom sig och att andningen och primalskriket främjar det mesta. Idag har man antagligen lagt även denna vård i malpåse!
Medlemmarnas Omdömen
Skriv ett omdöme till filmen!
zaa09z 2009-05-22 00:07
knut pettersen som skrivit boken grisfarmen. han kom hem till mig med iden om torken. han ville spela Notting. Mina ungar älskade se honom som Notting. Han behövde en psyksnurr på torken. Den kunde jag ge, jag hade sett riktigt tokiga grejer där jag bodde - frisk ung man åkte till irland, primalskrek, Kom skakande av ångest hem. Min vänninnna bedrev w reich-terapi, med vildA SEXORGIER I VÄXTHUS, ENLIGT PRINCIPEN KVINNOR KAN FAST DE INTE VILL. sMÖJA IN SIG MED MENSBLOD INGICK. aLLA KOM I STOR PSYKISK NÖD. jag tycker att Knut Pettersen har ganska ytliga, själlösa sätt att beskriva alla - både psykiatern, tjejerna - antingen dumma eller knipska. Killarna ganska platta, med ensidiga karaktärsdrag, inget inre liv. Detta beror på att Knut Pwsttersen saknade förmågan att känna empati och innlevelse. Han misshandlade kvinnor och barn. Psykade ala. Men filmen håller ändå, ty regin är mycket god. jag talade med Lars Molin efter filmningen. "Aldrig mer Knut Pettersen," sa han. Så säger psykopatoffer. De blir utmattade, sårade, får smärta i sin själ. Filmen är dock där. Min makes ansikte är lika syntetiskt där som i levande livet. Ingen rår för sin karaktärsstörning. Men han visste skillnad påp rätt och fel. Det gav han blanka i. Sidsel Bryde. Det är med sorg, man tänker på alla hans offer. Filmen får väl ses som ett minnesmärke över pappfigurer det koimmer ljud ur. Mer kan inte den skapa, som tror "kärlek är ding-dong, pling-plong, borgelgt jox. Billig Hollywood-B-film. livet är ett mystiskt äventyr.
