Den finns mitt bland oss. Det oförklarliga, skräcken. Den kan drabba vem som helst. En läkare på ett sjukhus, till exempel. Varje fredag, oförklarligt, i samma rum på patientsalen, dör just hans patienter. Otur? Bara en slump? Eller varför inte den motvillige barnvakten, han som bara vill tjäna snabba pengar för att bli av med en skuld. Hur skulle han kunna veta att han ska passa en mycket oberäknelig liten flicka? Skenet bedrar, men du kan aldrig lura skräcken. Du känner igen den när den klättrar långsamt som en ilning längs med din ryggrad, upp mot din nacke. När den lurar bakom din garderobsdörr. När den liftar längs en mörk landsväg. Som en orm bland paradisets frukter. Kanske drabbar den dig nästa gång…
