Filmdelta.se

Precis som trailern visar så är det här är stillsam film och samtidigt är den hjärtvärmande. Kvartetten i huvudrollerna gör verkligen utmärkta insatser och det är inte alls svårt att förstå att Jenkins nominerats för sin huvudroll. Han är suverän och subtil i sin rolltolkning. Handlingsförloppet är inte precis överraskande, men det är inte heller förutsägbart. Mitt hjärta värmde den i vilket fall som helst och jag njöt mig igenom den lugna och finstämda historien.

En ganska lugn och sansad berättad historia om en "träbock" till man som långsamt tinar upp och blir empatisk när han blir vän med några illegala invandrare. Ett stort tema är musiken liksom en tyst kritik om invandringsproblematiken i U.S. och dess förvaring resp. deportation av flyktingarna. Lite kärlek har också smugit sig in och allt är välspelat och engagerande.

Ännu en ganska osannolik Hollywoodhistoria som snickrats ihop av drivna manusförfattare. Alla ingredienser finns med. Kulturer och sociala nivåer som kolliderar, en tillgjord kärlekhistoria och etablerade som gör störtdykning och blandar sig med samhällets olycksbarn. Skådespelarna gör sitt bästa, men den deprimerade, trötta professorn blir bara patetisk, allra mest som krystad trummare bland färgade gatumusikanter i Central Park, N.Y. Men som alltid i amerikansk film, så är filmfotot utsökt, skådespelarna välvalda, musiken rätt och miljöerna välvalda. Vi förförs, men får egentligen bara en stunds retning för våra uttråkade sinnen. Och det räcker inte.