Filmdelta.se

Föga förvånande så är det här inget som jag riktigt förstår mig på... Sådant är nämligen mitt förhållande till regissören Kaufman. Jag har inte förstått någon av hans tidigare filmer heller egentligen. Något som är fantastiskt är skådespelet - i synnerhet då från Hoffman förstås. Historien är dock oförståelig som sagt och den berättas dessutom lite för långsamt för att jag ska orka med den riktigt. En eloge till Hoffman och Morton dock!

För mig är det här skådespelarnas triumf och inte själva historiens, som är riktigt svår att förstå sig på - i alla fall för mig. Den första halvtimmen hade jag stora förväntningar på fortsättningen men sen startar virrvarret. Min favoskådis Hoffman är dock storartad men även den övriga ensamblen ska ha en eloge.

Charlie Kaufman, Philip Seymour Hoffman och Michelle Williams. Tre tydliga tecken på kvalitet. Halvvägs in i den här filmen är jag dock beredd att avfärda verket som en Lynch-jobbig Mulholland Drive-inspirerad röra. Tvärr tråcklar Kaufman nämligen in sig lite väl mycket i storyn den här gången vilket förhindrar ett högre betyg, men så klarnar det något efter ett tag, även om mycket är långt ifrån glasklart. De briljanta skådespelarna, musiken, stämningen och Kaufmans små oförklarliga och konstiga detaljer (som inte behöver förklaras) som det brinnande huset Hazel bor i gör ändå att det blir en fyra, om än en svag en. Den är trots allt ingen Eternal Sunshine of the Spotless Mind.