Filmdelta.se

Jag tycker precis som många andra om filmer om människor som hamnar i trubbel, men lyckas ta sig ur det för att sedan bli framgångsrika och lyckliga. Det här är en sådan historia, men något saknas i dramatiseringen för att den ska kännas riktigt intressant. Jag undrar om den inte hade tjänat på att göras till en dokumentärfilm istället för ett drama. I vilket fall som helst är jag i alla fall glad för Cass skull...

Det här är definitivt inte min typ av film - gängbråk är bland det värsta jag vet.... Historien berör naturligtvis i och med att den är sann och det är skönt att se att "dåligt kan bli till bra" men jag kan inte säga att jag kände mig särskilt engagerad - snarare förbannad för att dylikt kan få förekomma - och förekommer. Och det är ju tyvärr inte bara i U.K. - allt under täckmantel av fans till en fotbollsklubb!!!

Som svart uppväxt i kvarter där alla övriga tillhör typisk engelsk arbetarklass tvingas Cass freda sig från tidigaste skolåldern. Att hans fosterföräldrar dessutom är i 50års åldern gör inte saken lättare. Cass har dock såsmåningom en stor fördel. Han är stor som ett hus och debuterar som 14-åring som fotbollshuligan i ett oplanerat slagsmål mot Wolverhampton-fans. För första gången känner han att han har ett människovärde och avancerar snabbt till en given ledare för den nybildade ligan I.C.F. - Inter City Firm. West Hams så fruktade firma på 1980-talet.
Detta är förstås en väldigt tragisk historia. Våldsamheterna är många men fokus ligger konstigt nog inte som jag trodde på planerna och fighterna med andra ligor. Här är det mer av livet innan och efter. Det känns som om någon har arbetat för hårt vid klippbordet. Hade man slängt in lite mer av fighterna från Hooligans hade filmen kännts mer komplett.

I'm Forever Blowing Bubbles'
Pretty bubbles in the air
They fly so high,
Nearly reach the sky
Then like my dreams, they fade and die
Fortune's always hiding
I've looked everywhere
I'm forever blowing bubbles
Pretty bubbles in the air

United! United!