Filmdelta.se

Kaurismäkis berättelse om en kvinna som arbetar på tändsticksfabrik och som behandlas rätt illa av alla, är en väldigt enkel och ordfattig film som koncentrerar sig på bildberättande. Antalet repliker känns rekordlågt, men de få som finns etsar sig fast i minnet, speciellt de från apoteksbesöket. Frånvarot av prat är effektfullt i sammanhanget och ger utrymme för eftertanke hos tittaren och musiken tillför en bisarr känsla av vemod och finlandsfärja, vilket tycks fungera utmärkt. Det största problemet med filmen är dock att man knappt hinner komma in i den innan den är slut, vilket är synd, men samtidigt känns det som att allt man ser har en mening och att tillägg bara skulle vara överflödiga. Filmens korthet gör även att jag inte riktigt förstår tändsticksflickans handlingar och man hinner aldrig bry sig om någon karaktär, utan hamnar mest i ett opersonligt iakttagande. Kati Outinen övertyger i huvudrollen och får några riktigt minnesvärda stunder, framförallt i slutet när hennes hämnd kommer. I efterhand när man smält filmen känns den otroligt kall, grym och närmast poänglös, men Kaurismäkis små experiment blev bättre med åren och vid jämförelse av mycket annat är Flickan från tändstickfabriken inte så dum ändå. Stark trea.