Filmdelta.se

Att berätta om halvt eller helt utslagna, ensamma människor verkar vara Aki Kaurismäkis specialitet. Här lyckas han faktiskt väldigt bra med det och jag sitter som trollbunden ända till slutet och njuter av varje sekund. Henri Boulanger är trött på sin tillvaro, men efter att han misslyckats med att ta sitt liv anlitar han en yrkesmördare för att göra jobbet istället. Problemet är bara att han snart blir förälskad och faktiskt vill fortsätta leva. Med den intrigen i nacken kan det inte bli annat än lyckat. Filmen är, liksom Kaurismäkis andra filmer, rätt så enkel på alla sätt, men det är just det som gör den så vacker. Handlingen genomsyras dessutom av den bekanta realismen som finländaren så träffsäkert kan förmedla. Denna realism gör filmen lite dyster, men som vi vet finns det oftast ljus i slutet av tunneln. Skådespelarna verkar vara valda med en extrem fingertoppskänsla och deras sätt att leverera sina repliker är lite kantigt ibland, men oftast helt magiskt. Helheten är helt magnifik och jag tycker att alla inblandade bör få en stor och varm applåd för sitt minnesvärda arbete.