Filmdelta.se

Jag tar för givet att regissören Solondz har sin publik, men jag hör inte till den gruppen independent-film-älskare. Jag har sett tre av hans tidigare filmer och inte tyckt om någon av dem. Det samma gäller den här underliga dialogfilmen - med en dialog som inte roar mig det minsta. Redan den första scenen, med säkert tecken på underlig film, nämligen Henderson, som alltid syns i speciella historier, sätter stämningen hos mig...

Eftersom jag inte har någon relation till den tidigare Happiness så har jag svårt att även relatera till uppföljaren. För mig var det här bara svart och ganska knäppt men jag stod ut i de 1t33min i alla fall.

Det som Life During Wartime, uppföljaren till Todd Solondz mästerverk Happiness, saknar jämfört med originalet är nyhetens behag. I Happiness berättar Solondz om en ytterst dysfunktionell familj på ett mörkt, dystert och många gånger obehagligt sätt. Ofta ville man bara titta bort eller stänga av. I Life During Wartime får vi följa samma familj knappt tio år senare och även om skådespelarna är annorlunda känner vi till allas tidigare öden. Chockeffekten är därmed borta. Lägg därtill att skådespelarinsatserna i Happiness är mycket bättre. Men det är ändå en klart sevärd film, om inte annat för att se hur Solondz tänkt vidare kring sina karaktärer. Betyget är till och med nära en fyra.