Filmdelta.se

"När jag fick min dom lovade jag mig själv att inte bli deprimerad och att jag fick dricka så mycket jag vill. Och det har jag gjort. Men jag iakttar mig själv hela tiden och jag ser ju hur förmågorna försvinner, som nu det här med kalsongerna och strumporna... Nu märker jag att språket också börjar jävlas med mig!"
Bo Lycke bor med sin fru Eva på Brännö, bland vänner och musiker - omgiven av havet. Han har tur och fruktansvärd otur. Vid 59-års ålder fick han sin diagnos och när filmen börjar har det gått åtta år sedan dess. Berättelser om demens brukar alltid utgå från människorna runt om den drabbade, men här är det Bo själv som är filmens suveräna skildrare, i närkamp med sitt livs fiende. Man är inte dum för att man har Alzheimer!