Året är 1948, Palestina har delats och staten Israel har uppstått.
En iskall dag i april hittar den 31-åriga Hind Husseini femtiofem föräldralösa barn på gatan. Barnen har överlevt en fruktansvärd massaker i sin hemby vid Jerusalems utkant.
Hind tvekar inte en sekund att ge dem mat och husrum. Inom sex månader har antalet barn som hon tagit under sitt beskydd vuxit till närmare tvåtusen och barnhemmet Dar Al-Tifel har bildats.
7-åringen Miral sänds till detta barnhem av sin far efter att hennes mor gått bort. Efter en trygg och skyddad uppväxt innanför barnhemmets väggar, är Miral lyckligt ovetande om världens pågående konflikter. Uppvaknandet blir bryskt när hon som 17-åring sätts att undervisa flyktingar i ett fattigt läger och insikten om sitt folks umbäranden kommer som en chock för henne. Genom sin förälskelse i en politisk aktivist, Hani, slits Miral snart mellan kampen för sitt folks framtid och sin barndoms övertygelse om att utbildning är vägen till fred.
