Filmdelta.se

Ända sedan jag såg intervjun med den här fantastiske mannen för ungefär sju år sedan så har jag hoppats (och trott) att hans fruktansvärda äventyr skulle bli film. När jag fick se den oerhört kompetente Franco i huvudrollen och när jag vet att de scener som utspelar sig faktiskt har skett i verkligheten mådde jag verkligen illa och fick lätt ont i kroppen av att leva mig in i den eländiga situationen. Franco ligger säkerligen bra till för en Oscar!

What a man! Vad annat kan man säga? Den sanna historien bevisar vår oerhörda livslust och att man (?!) kan i princip göra vad som helst för att få leva vidare. Franco är superb i rollen och filmatiseringen fantastiskt gjord. Man både fryser, blir törstig och har ont i armen under resans gång......... Vad mer kan man begära av en bra film?

Jag hade velat ge 127 timmar ett högre betyg men tyvärr kan jag inte ge den mer. James Franco är bra och trovärdig, historien om Aron är intressande och spännande, och Danny Boyles klippteknik känns igen på långt håll (på ett bra sätt).
Kanske är det alla drömsekvenser, tillbakablickar och minnesbilder som drar ner betyget - jag vet inte. Men efter filmen är jag mer intresserad av den riktiga Aron Ralston än något annat.

Det kan inte ha varit helt lätt att göra den här filmen. Med tanke på vad den handlar om känns det som att den lätt hade kunnat bli långtråkig och/eller att regissören ifråga hade fokuserat för mycket på den blodiga biten, när han skär av sig armen, för att göra filmen mer spektakulär. Men Danny Boyle har lyckats undvika det där. Man blir aldrig uttråkad och själva beskärningen av armen är lagom lång och obehaglig. Istället ligger fokus på Aron Ralstons tankar under tiden han sitter fastkilad, filmat så att man känner igen Boyles stil från till exempel Trainspotting, trots att filmerna är så långt ifrån varandra man kan komma.