Filmdelta.se

Det var på tiden att nästan 60 år senare få se den här enorma filmklassikern, som vid Oscargalan 1954 vann inte mindre än åtta statyetter... Jag tycker dock att det känns mossigt och jag tyckte inte ens att handlingen i sig var vare sig intressant eller särskilt engagerande. Det var dock härligt att få se den där kända scenen från den enskilda stranden på Hawaii.

Detta måste vara en av världens mest kända filmer och nu, nu har jag alltså sett den...och jag föll som de flesta andra för den. Filmen är inte bara romantisk som jag inbillat mig utan innehåller lika mycket spänning. Bassarna på militärförläggningen hålls hårt i tyglarna av befälet och en hel del pennalism förekommer. Den kärlek som filmen innehåller tenderar mest till att vara olycklig sådan, tyväärr! Den så berömda scenen med det kyssande paret på stranden i vågskvalpet var mycket kortare än jag räknat med. Filmen rekommenderas varmt till alla kategorier av tittare!

Denna storslagna dramaklassiker om livet på en militäranläggning på Hawaii tiden strax innan japanernas angrepp på Pearl Harbor håller verkligen måttet och kan räknas till de äldre rosade filmerna som inte tappat mycket genom åren. Clift spelar den unge inkallade Prewitt som får en tuff tid med bestraffningar när han vägrar att vara med i en boxningsturnering och sergeant Lancaster blir förälskad i sin överordnades fru. Sinatra som strulande vän till Clift är dock den man har på näthinnan i efterhand. Zinnemann berättar med oro, längtan och passion om en rastlös tid. Skådespelarna presterar och övrig produktion ger ett robust intryck som håller i sig. Belönades med hela åtta Oscar-statyetter och är en av de bästa filmerna som behandlar händelser som ägde rum under andra värlskriget. Filmen är sevärd ur många perspektiv och faktiskt mer eller mindre oförglömlig.