Filmdelta.se

Så äntligen har man sett den omtalade Bergman-filmen... Jag förstår verkligen hur den blev så beryktad då Bergman forskat i sin egen dödsrädsla i arbetet med den. Den är vacker och finstämd. Dock är den aningen gammalmodig för att jag riktigt ska kunna ta den till mig.

En otroligt stark film. Innehåller några av de bästa scener jag någonsin sett och skakade mig verkligen med den rena kraft som den har. Man känner att detta är stort, man känner att det är betydelsefullt och framförallt - grymt bra. Scenen (eller rättare sagt scenerna, för det är flera) när riddaren Antonious Block spelar schack med Döden är en av filmhistoriens mest klassiska scener och välförtjänt så. Men jag tyckte faktiskt även att slutet var i samma klass, jag känner mig nästan obehagligt obetydelsfull jämfört med det som utspelar sig där. Bergman har sagt att han gjorde filmen för att se sin dödsskräck i vitögat, och det märker man. Ett ytterligare plus är naturligtvis den, som alltid med Bergman, suveräna skådespelarensemblen som består av gräddan av de bästa svenska skådespelarna genom tiderna.

Bergmans odödliga klassiker fascinerar mig nästan ur skinnet för att den är så ruggigt bra. Det handlar om riddaren Antonius Block som spelar schack mot Döden om sitt liv på vägen hem från korstågen, men bli inte förskräckta för det, det handlar om en hel del annat också. Här finns funderingar om både livet och döden, om Gud, om godhet och ondska och om oss själva. Det låter rätt allvarligt, men samtidigt finns här även en lättsamhet och en stor dos humor som ger filmen en synnerligen mångsidig karaktär. Jag har inte svårt för att ta till mig denna även för ögat oerhört vackra film och jag kan inte ens föreställa mig hur mycket den måste ha betytt för filmkonsten som medium. Sällan har jag heller fått så kalla kårar som av Döden i svart kappa och blank hjässa. Ingmar Bergman visar här med råge var skåpet ska stå. Det sjunde inseglet är en av de absolut bästa filmerna som gjorts i Sverige och med största sannolikhet kommer den även att stanna kvar i den samling oförglömliga mästerverk den nu tillhört rätt länge, ett väldans bra tag till.