Filmdelta.se

Så här vill jag inte se Goldie Hawn så där hamnar jag fel från första början eftersom jag tycker bäst om att se henne som flamsig blondin i komedier. Den här filmen är dessutom mycket förutsägbar vilket gör att den aldrig blir spännande över huvud taget.

Goldie Hawn är habil i en ovanlig roll och regissören Damian Harris lyckas få in ett par kalla kårar här och var. Men överlag är den alltför förutsägbar; vi har sett historien tillräckligt många gånger för att genomskåda vändningarna.

Tråkigt förutsägbar thriller om en kvinna som på en restaurang träffar en man som visar sig vara en riktig drömpartner. Några år senare börjar dock märkliga saker hända... Kameran gillar att dröja sig kvar på ställen och ur ett att-försöka-få-publiken-att-hoppa-till-så-många-gånger-som-möjligt-perspektiv är det mycket effektivt. Intrigen känns dock uttjatad och efter en viss punkt är det bara att plocka fram checklistan och bocka av alla inslag som följer det givna mönstret som så många valt att apa efter genom åren. Goldie Hawn är ändå inte så tokig som det sägs, men visst, vi kommer knappast minnas henne för det här. Karaktärernas vardagsliv i Tills döden skiljer oss åt känns ovanligt naturligt, men när det är dags för upplösning kommer den sedvanliga urspårningen. Filmen är som en bokhylla; duktigt ihopsnickrad efter IKEAs anvisningar, men den kommer garanterat att varken skrämma eller beröra särskilt många.