Filmdelta.se

Ännu ett i raden av Ingmar Bergmans mästerverk som står sig år efter år utan att överträffas. En ung sjuksyster får i uppdrag att ta hand om en skådespelerska som slutat tala. Tillsammans åker de ut till en stuga vid havet, men frågan är om det råder någon bot. Istället börjar de mer och mer likna varandra. Skildringen är snuskigt effektiv och väcker en och annan kall kår när en fullständigt lysande Bibi Andersson försöker förstå sig på Liv Ullman. Man kan sitta och analysera filmens innehåll fram och tillbaka i dagar om man vill, men man kan även låta bli och ändå känna sig mentalt matt ett bra tag efteråt. Filmen är en av Bergmans svårare, så den breda allmänhetens respons är nog väldigt blandad. Jag känner mig i alla fall överväldigad av detta stora stycke dramatik som prövar sinnets gränser. Jag borde drämma till med något passande adjektiv här, men det skulle antagligen inte räcka till och ni kan nog själva gissa vilket det skulle kunna vara i alla fall så jag hoppar över det och hoppas att ni inser filmens storhet ändå.