Filmdelta.se

Kan man hitta en film med ett skådespeleri som Bergmans och Ullmans någon annanstans? De är fantastiska och även Ingmar Bergmans dialog denna gång är fullt naturlig och förståelig. Helt enkelt ett mästerverk och en väl värdig avslutning på Ingrid Bergmans filmepok.

Tankar och undertryckta känslor blir ord i perfekta dialoger när Ingmar Bergman sammanför Liv Ullman och Ingrid Bergman i Höstsonaten där författarinnan Eva efter sju år får återse sin mor Charlotte som försummat sin dotter genom att flänga världen runt som konsertpianist. Mötet blir laddat och trots ändlösa konversationer sitter man bara storögt och gapar åt denna förhäxande realism och känsla för människans natur. Bergmans och Ullmans totala inlevelse i sitt skådespel får mig även att undra om det är psykiskt möjligt att spela såhär bra och svaret är faktiskt ja. Filmens höjdpunkt är moderns och dotterns nattliga samtal som blir både blottande och smärtsamt när det förflutna rivs upp som omslagspapper på julafton och den som inte redan vaknat lär göra det nu när damerna får ordentligt med luft i lungorna. Filmen är knappast Bergmans bästa, men ett mästerverk är det ändå. Det säger nog dock mer om Bergmans än om filmens storhet.