Logga in
Registrera dig Glömt användarnamn eller lösenord?
Termometer (0-10)
Nerv2
Puls2
Humor0
Hjärta1
Hjärna9
Djup9
Kliché0
Udda8
Censurometer (0-10)
Sex2
Våld2
Droger3
Boxoffice-meter
Besök i Sverige 64000 
Filmen på TV Kanal 11991-01-26
Tipsa en kompis
Tipsa!

Kvinnostaden (1980)

Det var för bra för att vara sant. Den gubbsjuke Snaporaz finner sig omgiven av vackra kvinnor på ett tjusigt hotell. För sent upptäcker han att det pågår en konferens för hängivna feminister, och det är inte hans kropp de vill åt – det är hans skalp! Panikslagen lyckas han fly, bara för att upptäcka att hela världen tycks ha blivit galen. Men någonstans i ett dunkelt gränsland, mellan dröm och verklighet, finner han äntligen den gåtfulle Kvinnostaden.

Begagnade filmer till salu på filmboden.se
25 kr Stranger than Fiction
DVD i norsborg
  61 kr The Night We Called it a Day
DVD i skövde
  30 kr Bröllopsfotografen
DVD i romakloster

Fakta om filmen

Originaltitel

La città delle donne
Logga in för att se fler titlar

Land, år, längd

ITA, FRA år 1980, 139 min

Regissör

Federico Fellini

Produkt typ

CIN

Inspelnings info

WS F

Produktions info

Senast ändrad

2012-03-30
Sett filmen för sista gången?
Sälj eller byt bort filmen på Filmboden.se en annons tar bara 10 sekunder.

Diskussionsforum

Det finns inga pågående diskussioner

Starta det första ämnet

Betyg

Medlemmarna

12 har röstat   Snitt: 3.8

Betygsätt filmen

Sätt ett betyg på denna film 0 1 2 3 4 5

Utgåvor

DVD hyr

2007-10-03 Atlantic DvD

Längd 139 min Ålder 15

DVD köp

2007-10-03 Atlantic DvD

Längd 139 min Ålder 15

Bio

1980-12-25 Minerva Film

Ålder 15

Pressutdrag

Marcello falls asleep on a train, dreams he has stumbled into an all-female society. Lavish fantasy could only have been made by one filmmaker; a Fellini feast or déjà vu o. d. , depending on your mood and stamina.

Kuriosa

BIOGRAFI FEDERICO

FELLINI:
Han började som karikatyrtecknare. Han var 25 år då han skrev sitt första manus - och förändrade filmhistorien. Sedan började han regissera. Och filmkonsten kom aldrig riktigt att se ut som den gjort tidigare. Det finns inga överord att ta till om Federico Fellini. Av de stora i filmhistorien var han den kanske största. En unik filmskapare vars vision bara gick att kategorisera med ett ord. Fellini-esque. Fanns det med i svenska encyklopedier skulle det förmodligen stå något i stil med: "Febrigt tillstånd mellan dröm och verklighet med en färgstark yta, men ett inre präglat av stark ångest och en känsla av meningslöshet." Han tog all sin vånda och målade upp den på duken. Men han gjorde det med en sådant poetiskt öga att det blev magi. Federico Fellini började sin karriär som journalist och karikatyrtecknare. 25 år gammal skrev han manuset till Roberto Rossellinis Rom - öppen stad, som kom 1945 och skapade neorealismen. På 1950-talet börjar han regissera själv. Han hyllades för La Strada 1954. Men det var med La Dolce Vita 1960 som det exploderade. Federico Fellinis skildring av den blaserade överklassen blev en gigantisk succé och skandal i det katolska Italien och badscenen med Anita Ekberg blev en omedelbar klassiker. Men det var sen han tog klivet upp bland de riktigt stora mästarna - genom att rikta strålkastaren mot sig själv. 8 ½ kom 1963 och var den första stora självbiografiska filmen. Huvudpersonen är Guido, en berömd regissör som står redo att göra sin nästa storfilm. Ett produktionskontor har inrättats, skådespelerskor strömmar in och ett rymdskepp byggs upp på ett fält. Det är bara ett problem: Guido vet inte vad han vill göra för film. Han ser bara yta, förljugenhet och en självupptagen regissör? Men Fellini slutade eller försvann inte med 8 ½. Han fortsatte göra filmer som utmanade i både form och innehåll. I Amarcord från 1974 målar han upp en mustig bild av en småstad under Mussolinis 1930-tal. Den belönades med en Oscar för bästa utländska film och röstades fram som en av de tio bästa filmerna någonsin av tidskriften Film & TV. Fellini dog 1993, 73 år gammal, men hans livsverk lever vidare. Och i hemstaden Rimini har stadens store son numer har ett eget museum. Johan Brännström