Filmdelta.se

Det här är en trivsam och småmysig dramakomedi som man inte riktigt vet om man ska skratta till eller inte. Komiken är bisarr och rätt så subtil, men handlingen är inte precis engagerande utan man flyter så att säga bara med. Behållningen är den vackra miljön och den mycket passande musiken.

Svårdefinierbar dramakomedi om ett antal italienska soldater som 1941 kommer till en grekisk ö där endast gamlingar, barn och kvinnor lämnats kvar under kriget. Tonen känns småbisarrt komisk hela tiden, men gränsen mellan skoj och allvar är hårfin. Filmen är också överraskande välspelad och det här är nog det närmaste man kan tycka är gripande utan att det egentligen är det. Musiken är också ljuvlig och passar som handen i handsken i sammanhanget. Mycket av handlingen slinker dock bara förbi snabbt utan att man varken hinner tänka eller känna något, vilket ger en känsla av att man råkar iaktta och smyglyssna på delar av främlingars samtal utan att förstå sammanhanget och helheten. Det stora tidshoppet på slutet förbryllar mig dessutom mycket och det är med rynkad panna jag ser eftertexterna. Jag älskar soldater är en ovanligt mysig och lättsam Oscarvinnare för bästa utländska film, men det är väl kul att sådana finns också antar jag. Det här är ju en liten diamant trots allt, dock oslipad.