Filmdelta.se

I detta psykologiska drama överlever arkitekten Max en svår flygkrasch och börjar omvärdera hela sitt liv. Utan fruktan kan han gå rakt ut i gatan utan att se sig för och dansa på kanten av ett hustak och bara känna att han lever. Det är en del insikter som nås och många frågor som får svar, men budskapet blir mot slutet svävande i luften och svårt att få grepp om. Bridges är mycket trovärdig i sin rolltolkning, men hans karaktär skrämmer nästan slag på mig med sin nyfunna visdom och då är Perez mer sevärd som skärrad och deprimerad kvinna som mist sin son i flygolyckan och som Bridges bestämmer sig för att hjälpa. Weir forskar i rädsla för döden, mod, uppvaknande och botgöring och ger sin film en tät stämning man nästan kan ta på. Bridges får verkligen känna att han lever, men jag är någon annanstans i tankarna efter en del longörer så jag kan inte riktigt njuta fullt ut av vare sig livet eller filmen. Utan fruktan plockar ändå hem en hel del poäng på realism och berättarteknik.