Under 30-talets depression tjänade den cyniska underhållningsindustrin pengar på miljontals desperata och arbetslösa människor. Oavsett vad de kom upp med stod tusentals deltagare, unga som gamla, på kö för att anmäla sig, bara för att få mat och husrum för dagen. Ett av de mest bisarra inslagen var maratondans. Det par som höll sig längst på benen vann. Utmattade intill döds vacklade paren runt medan de som hade pengar roade sig kungligt som deras publik. En slags moderna tiders gladiatorspel, utan vapen men väl så barbariskt.
