Filmdelta.se

Almodóvar tar som vanligt avstamp i kiosklitteraturens kitsch och melodramens känsloutsvängningar, men väver en alldeles egen, sedvanligt skruvad historia. Den här gången är det dock i pratigaste laget och förvånansvärt stilistiskt nedtonat. Och historien tar lite för många irrvägar för att riktigt engagera.

En väldigt rak och klar historia för att komma från Almodóvar om en författarinna som under pseudonym skriver sentimentala kärleksromaner med lyckliga slut. Hennes eget äktenskap är dock trassligt och hon befinner sig farligt nära en känslomässig kollaps. Filmen är som vanligt snyggt utförd, men den har inte så vansinnigt mycket att förmedla direkt. Bitvis är det tragikomiskt, speciallt De Palmas och Lampreaves träffsäkra gnabbande, men ofta är det på gränsen till att bli lite banalt och man undrar om inte filmen egentligen är ännu en av huvudpersonens sliskiga romaner som dock fått en rejäl dos av depression på halsen. Almodóvars goda hand med kvinnoporträtt och hans öga för detaljer vid sidan av Paredes skickliga rollprestation av den bräckliga kvinnan gör Min hemlighets blomma ändå sevärd, men det är en av spanjorens svagare filmer.