Filmdelta.se

Det här är verkligen inte min humor. Det är skräniga karaktärer och jag tycker att det mest skriks i filmen vilket bara gör att den känns hysterisk och tröttsam. Jag drog faktiskt inte på munnen en enda gång om jag ska vara helt ärlig.

Klart störd komedi. Så svart att kaffe är vit i jämförelse med cynismen i den här filmen. Den gav mig ett par skratt, men mest av allt förmedlar den en magisk känsla. Jag tror att vissa kommer att älska den, vissa hata den. jag lägger mig i mitten. Vissa saker i den här filmen är helt underbara, men det räcker inte för att den ska kunna få ett högre betyg än en 3:a.

Emir Kusturica har en stor skugga av kliva ur efter de mästerliga eposen ”Zigenarnas Tid” och”Underground”. Smart nog försöker han inte ens överträffa dem. Han bjuder upp till zigenar-dans istället med en betydligt lättsammare historia om en zigenar-gudfader och dennes försök att gifta bort sin dotter. En färgstark och skruvad bagatell som klarar sig bra utan allegorisk satir som vapen. Och Kusturica visar i alla fall precis som i ”Underground” att han är djurrikets stora regissör: sällan har så många herrelösa djur ställt till med så mycket. Roligast: grisen som försöker äta upp en bil (!)

Kusturica levererar en våldsamt underhållande och närmast utflippad zigenarfars där kaos är det bästa ordet att beskriva det hela med. Det handlar om zigenares rövaraffärer och bortgiftningsförsök vid Donaus stränder någonstans på Balkan och man kan lugnt konstatera att man inte ser såhär tokiga karaktärer som gör såhär tokiga saker varje dag. Dessutom springer diverse djur omkring överallt och den träffsäkra och medryckande musiken är helgjuten och skruvar bara till filmen ännu mer. För min del hade man gott kunnat vräka på med ännu mer tokigheter, för visst finns det långsamma stunder, men den komiska tonen sitter klockrent hela filmen igenom och kors i taket vad svårt det är att undvika skratt i det här sammanhanget. En sann fest både för ögat och skrattmusklerna. Svart katt, vit katt känns dock väldigt undersskattad av den breda publiken, något som är extremt synd.