Filmdelta.se

Den här filmen är lång, men det kände jag inte av när jag såg den för jag var helt betagen av den mysiga stämningen i den av Martin Brest (En kvinnas doft) regisserade filmen. Hopkins är (som vanligt) väldigt bra som mannen som ska bli hämtad av döden, men inte är redo. Filmen är gripande och jag torkade en tår ur ögenvrån under det mest rörande partiet. Den kan säkert upplevas som långsam av vissa tittare, men jag tror att de flesta kan njuta av den här historien.

Döden har fått en ansiktslyftning. En rejäl sådan. Då Hollywood klär upp ”Döden tar Semester” från 1934 snålar man inte. Men inte ens Brad Pitt som Liemanenn, 50 miljoner dollar i storslagna scenerier och uppbackning av storartade Anthony Hopkins och överdådigt vackra Claire Forlani kan gömma ett simpelt faktum: manuset stinker värre än ett lik. Vad som var tänkt som ett storslaget romantiskt epos har inte blivit en tre timmar lång kalkon, högtravande och seg på gränsen till outhärdlighet och fylld av klumpiga berättargrepp. Men mest tröttande är att se Brad Pitt sömnvandra genom filmen. Som Döden ser han inte bara blek ut. Han borde ha stannat på bårhuset.

Bra film som bitvis är riktigt bedårande. Får en både att le och ta sig en funderare. Bitvis kan man tycka att filmen är orrätvis, och bitvis håller man bara med om allt.
Pitt gör en jäkligt bra rollprestation och det är en scen jag är fullkomligt kär i - när han äter jordnötssmör. Lovely!