Filmdelta.se

Efter att genom åren ha sett ett antal moderna, bra och mindre bra efterapningar på denna klassiker så har jag nu äntligen sett den och jag är imponerad. Det är inte alls svårt att relatera till vilket gensvar den här filmen måste ha fått mot slutet av 60-talet när den kom. Den är brutal, fartfylld och samtidigt har den charm och blev säkert en liten nagel i ögat på den amerikanska regeringen...

Stilbildande redan på 60-talet och som jag redan då avnjöt men som kan ses med stor behållning även idag 2008. Beatty och Dunaway är det smått infantila men lyckosamma kärleks- och rånarparet som mellan sig har stor kemi och lyckas kreera ett par som blir historia och talas om än i dag.

Arthur Penn satte i en kulhärve i hela det ultra-moraliska Amerika genom att göra gangsterparet Warren Beatty och Faye Dunaway till folkhjältar – och sedan döda dem.

Dramatisk, klyftig och stilbildande skildring av ett rånarpar som härjade ute på amerikanska vischan på 30-talet. Dessa två, titelns Bonnie och Clyde, träffas av en ren tillfällighet och finner snabbt tycke för varann och det är deras komplicerade förhållande vi får följa samtidigt som polisen är dem och deras medbrottslingar hack i häl. Filmen fascinerar med sin lättsamma brutalitet och speltidsmässigt komplexa karaktärer och jag kan verkligen tänka mig att den väckte stor uppståndelse när den kom i slutet av 60-talet med sin relativa glorifiering av "skurkarna" och den invävda samhällskritiken. Beatty och Dunaway spikar sina roller så det skriker om det och jag lovar att man inte glömmer dem i första taget. Bonnie och Clyde får den råaste avslutningen man kan tänka sig, men huvudpersonernas blickar som snabbt möts precis innan slutet tillhör de där sällsynta filmögonblicken som känns närmast magiska. Visst, detta är en gangsterroadmovie, men nog består den av många lager och jag tror att den bara blir bättre ju fler gånger man ser den.